Senaste veckorna har varit ett HELVETE!!!

pga. Helt vansinniga biverkningar på Duloxetinet som gjorde att jag verkligen inte kunde fortsätta längre fick jag sluta med det sista av det tvärt. Man ökade istället Lamotriginet då det haft bra verkan förr!

Min läkare sedan över 8 år N gick på semester och den pissläkaren som gick in istället å pillade i skiten valde att droga ner mig med kopiösa mängder benzo för att jag skulle bli så avtrubbad som möjligt tills N kom tillbaka och tog över monstret igen.

Plötsligt har minnet kommit tillbaka vilket monster som slet i mig inombords när jag var ung och ingen fattade att nåt var fel, varför jag var så arg och frustrerad hela tiden!

Jag har sen vi tog bort Duloxetinet tjutit, slagit, kastat, självskadat, varit apatisk, skrikit, knuffat och svurit åt precis allting!

Det är inget jag kunnat hejda utan jag har tom. Inaktiverat sociala medier då jag inte orkar med folk. Jag har hyvlat av både ytliga folk och även vänner å bett dom fara åt helvete! Sagt precis vad jag tycker och tänker och har i ärlighetens jävla namn inte brytt mig ett skit! 

Ibland har jag lyckats somna på benzon men sen vaknar jag lika rasande inombords som innan!

Var kommer detta raseri ifrån? Denna hopplöshet?

Idag satte N äntligen in ny medicin, denna gång Voxra. Tyvärr har ju Duloxetinet även funkat mot min kroniska smärta så sjukt bra och den är ju nu borta och smärtan tillbaka 100% Jag hade faktiskt glömt hur det kändes att vara utan någon smärtbehandling! Så nu är smärtan tillbaka 100% och I den här familjen finns ingen empati eller förståelse för att man faktiskt är sjuk och har DIAGNOSER PÅ DET!!! Och inte bara sitta å säga att ja men jag har minsann också lite ont!!! 

JA, MEN SÖK FÖR DET DÅ, GÅ TILL ETT JÄVLA GYM Å REHABTRÄNA, GÖR VAD DU KAN ÅT SAKEN, BLI UTREDD Å SITT INTE Å BARA....-jaaa jag har också ont!

Gå en enda jävla dag i mina fucking flipflop ska ni få se hur det känns att vara en mördarmaskin med kronisk smärta och man kan inte göra ett skit åt nåt åt det!

Sen sliter det på oss här hemma att jag går runt å skriker fitta o hora om precis allting vilket är helt sinnessjukt beteende men jag är så jävla ARG!!! 

Jag är så jävla frustrerad över vår kämpiga livssituation i allmänhet just nu att jag inte känner något hopp för framtiden alls direkt!