Mitt inre är ett känslomässigt kaos!
Mycket händer omkring mig och jag är bara ledsen, ledsen, ledsen!!!
Känns som ingenting jag gör blir rätt:(
Jag vill inte leva!!! Och jag skriver det helt jävla öppet och berättar för er!!!
Jag hoppas varje gång jag går över en väg att en bil ska köra över mig...hoppas jag ska få cancer ...neka behandling vilket jag skulle...och få dö långsamt i plågor som jag förtjänar, när jag går vid ett hus...att en stor 5kilos isklump ska ramla ner från taket och träffa mig i huvudet, att någon ska överfalla och döda mig, att jag ska få en hjärtinfarkt, ramla med en kniv i handen och få den i hjärtat, att stora kroppspulsådern ska brista...!!!

Jag sårar uppenbarligen ALLA omkring mig, och jag har hela mitt liv undrat varför jag var tvungen att födas och varför man måste leva när man inte vill????
All min livsgnista är borta, men jag tvingas ändå stå här mitt i INGENSTANS!!!

Mitt hjärta är fyllt av ledsenhet, uppgivenhet och sorg...min hjärna är antingen helt tom eller så är den full med tankar jag inte har kontroll över utan dom snurrar som i en centrufug:(
Jag glömmer nästan allt som för en sekund funnits i min hjärna...minns inte vad jag gjorde två dagar innan:(

Är känslomässigt avtrubbad...kan inte känna, kan inte tänka!!!

Det farliga med oss borderliners är att vi utåt kan verka hur normala och nöjda som helst...medan vårat inre är helt tomt och det enda man tänker på är hur man ska slippa allt lidande!!!

Jag ÄR det svarta fåret ...kommer alltid vara det....jag kommer inte ifrån det hur jag än kämpar....så vad spelar allt för roll???

Har blivit utfryst av min egen mamma IGEN!!!
Är inte med i hennes nätverk längre och hon kallar mig blåögd, naiv, korkad, okompetent, blåst mm...och sen undrar dom varför jag är som jag är!!!????!!!???!!!???
Jag har alltid varit familjens svarta får och jag kommer alltid vara...ingen kan komma åt de innersta tankar och känslor jag bär med mig...INGEN vet förutom JAG åt vilket håll den här skiten driver mig!!!
Om jag försvann skulle alla problem vara lösta, deras problematiska dotter skulle vara borta för gott och det svarta fåret skjutet och dött för alltid!!!

En konflikt som först var en rad påståenden om någon som står mig nära från mamma har nu då hon inte har mer att säga blivit vriden till att JAG PLÖTSLIGT är prooblemet och den andra personen har inte ens nåt med saken att göra...:S
jag känner mig alltid utanför min familj...ska det vara så? Så har det alltid varit...kanske är det inte meningen jag ska leva ???!!!

forstätt bara, kom igen...FORTSÄTT ATT DRIVA MIG ÖVER KANTEN PÅ STUPET SÅ SKA NI FÅ SE VAD SOM HÄNDER!!!

Det nya året har väl inte börjat jättebra direkt...men vad gör man inte!?!
Inte riktigt ense med min famlij och känner mig faktiskt ganska ensam...:(
Idag har i alla fall KA varit här, det var ju hundra år sedan vi sågs senast och han är numera så grymt duktig på att fotografera!!!
han tog lite blder på mig å Joey och ska ta flera bilder sen då hans objektiv kommer=)

Lägger upp lite andra nya bilder sålänge...viktmässigt så har jag nog hamnat ganska exakt på -40kg strecket nu.
Har varit ensam hela helgen för övrigt...så SKÖNT! Behövde verkligen det...saker gör mig förvirrad...osäker...rädd...frågande...vem är jag? vad vill jag? vad gör jag? Var ska jag? Var ska jag stanna?

Jag vet inte mycket just nu...men jag mår rätt bra i alla fall=)
Håller på med min logga till mitt silversmide, det går bra...leker lite med olika idéer.
Nu ska jag fortsätta med den...puss å kram