Idag för 19 år sedan stod jag med mamma och gudmor Helene spänt på Arlanda för att ta emot dig min älskade vän! Den första snön föll, det var snökaos! Vi fikade med muffins som mamma bjöd på i ett café i ankomsthallen under den långa väntan!

Äntligen kom du, du hade åkt i handbagage och veckade ut som den vackraste av blommor då de lyfte sig ur väskan med dit röda halsband kring halsen. Vi kissade i din första snö och sedan sov du i Helenes knä i baksätet på väg hem. Vi stannade hos min mormor o morfar och drack vatten och jag upptäckte att du redan kunde svenska😁

Äntligen fick du en alldeles egen familj och en egen matte som försökte göra allt för dig!

Jag saknar dig så oändligt fast det gått många år sedan du lämnade mig, tidens framfart gör mig rädd!

 

Hjärtat är fortfarande lika trasigt som den dagen du lämnade mig och det kommer aldrig någonsin att läka!

 

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket!

Grattis på din 23-årsdag älskade älskade vän, du är mitt allt!