S vill inte komma hit just nu och tydligen anser alla der är MITT fel! S's mamma och min mamma är de som är värst!

Jag är ju minsann vuxen och ska vara glad och trevlig mot S när hon kommer å svär, smäller i dörrar, blänger på en, och är sur jämt!!!

Hur FAN kan man förvänta sig nåt sånt? 

Jag har försökt hålla mig borta så mycket jag kan hemifrån när barna varit här. Nästa steg är att jag flyttar ner till Cattis de veckorna dom kommer för att JAG oxå mår dåligt av detta!

Jag blir JÄTTEPÅVERKAD av både S sätt att vara vilket med min problematik är helt naturligt! Borderline gör att alla mina känslor blir 100ggr starkare än för någon utan diagnosen. Så då kan man ju förstå att det svänger kraftigt fram och tillbaa!

Känns bara som om mina känslor inte betyder något längre! 

Som om allting är tillbaka i den vidriga tonårstiden!!! 

Nä orkar inte ens skriva om skiten går å lägger mig!