- Om diagnosen borderline
- Vad innebär det att vara emotionellt instabil?
- Varför får man borderline?
- Kan man bli fri från borderline?
- Exempel på beteende
- Finns det faktorer i omgivningen som kan påverka utvecklingen av borderline ?
- Hur gamla är typiska BL-patienter? Hur ser prognosen ut?
- Vad är känslomässig (affektiv) labilitet?
- Kan killar också ha borderline?
- Varför idealiserar borderlinepatienter andra personer?

Om diagnosen borderline

"Borderline personlighetsstörning (bps) kallas även för emotionell instabilitet. Borderline är ett psykologiskt begrepp och inte en psykisk sjukdom. Inte heller är det en skräpdiagnos som tyvärr många tyckt tro. Rakt översatt från engelskan betyder det gränslinje. 1-2 % procent av befolkningen i allmänhet och var fjärde patient som behandlas på psykiatrisk klinik har diagnosen borderline-personlighetsstörning.

Beskrivning jag hittat på internet:

"Patienter med borderline beskriver ofta att de har svårt att lyckas få andra att förstå hur de känner sig. Det kan te sig om de bär en "mask", som gör det svårt att läsa av dem. Till exempel kan en djupt deprimerad, självmordsnära borderline på ytan te sig i det närmaste neutral så att behandlaren inte ens kommer på tanken att fråga om eventuella självmordstankar. Självskadebeteenden och självmordsförsök kan ibland utlösas av patientens svårigheter att kommunicera sin inre smärta till omvärlden."

Vad är då egentligen en personlighetsstörning?

"Det kan beskrivas som ett varaktigt mönster av upplevelser och beteenden som avviker påtagligt från det "normala" i den sociala och kulturella miljö som patienten lever i. Upplevelserna/ beteendena kan gälla hur man tolkar sig själv, andra människor eller händelser, de kan gälla känslolivet, samspelet med andra eller förmågan att kontrollera impulser.

Ett viktigt kriterium är att symtomen ska leda till ett påtagligt lidande eller försämrad funktion inom viktiga områden, som jobb eller socialt liv, säger Eva Andersson. Vid personlighetsstörningar har mönstret funnits med sedan barndomen, ungdomen eller tidig vuxenålder.
Källa: Artikel i Dagens Nyheter skriven av Malin Nordgren. Hon har intervjuat överläkaren Eva Andersson på Karolinska Borderlineenhet.

Hur jag reagerade på borderlineinfot när jag fick min diagnos.

Första gången jag läste om borderline så tyckte jag det var ett väldigt diffust begrepp. Jag fick min diagnos så sent som NIO år efter min första kontakt med psykiatrin. Jag hade halkat in på borderline på internet tidigare, men inte lagt så stor vikt vid det eftersom jag egentligen var ute och sökte mer information om KBT terapi. (kognitiv beteende terapi)
jag ögnade bara igenom det lite och tänkte lite förstrött att det låter ju som jag.
Då jag fick diagnosen föll allting på plats...jag kastade mig på telefonen och ringde min syster och bad henne läsa den information jag hittat om borderline på internet och sa att jag även fått min diagnos. Hennes komentar var precis som det jag kände inom mig...MEN DET ÄR JU DU utbrast hon. Precis så kände jag...Det var precis som om jag hade skrivit texten som låg framför mig på dataskärmen.
Med det fick jag en tid därefter börja i DBT terapi, och jag kände att det var något jag var tvungen att pröva för det fanns ingenting att välja på ...för mig handlade det om att leva eller dö.

Att ha borderline / vara emotionellt instabil

Har man fått diagnosen borderline så har man uppfyllt minst 5 av 9 kriterier enligt DSM-IV.

"Ett viktigt kriterium är att symtomen ska leda till ett påtagligt lidande eller försämrad funktion inom viktiga områden, som jobb eller socialt liv.
Man har problem med att hantera sina känslor. man pendlar kraftigt i humöret. Känsloläget är väldigt labilt. man pendlar ofta kraftigt mellan olika känslolägen. Man kan vara nöjd och tillfreds för att enminut senare bli förbannad och arg. Eller ledsen.
Mitt humör går tyvärr ut över min familj. mot en del håller jag igen stenhårt men även där kan det brista.

Jag är väldigt impulsiv vilket gör mitt liv väldigt svårhanterligt. Jag kan göra helt idiotiska saker utan minsta eftertanke.
Ibland känns det som om någon annan styr inne i mig och gör saker jag inte vill.Ibland kan smågrejjer hemma jag inte tidigare brytt mig om men när jag hamnar i det känsloläget kan jag börja skrika och gorma. Efteråt kommer skuldkänslorna.
Jag försvarar inte mitt beteende och jag förstår inte heller hur min familj stått/står ut med mig men de finns kvar.
 Man måste jobba på detta irrationella beteende med hjälp av sin terapeut och det finns sätt att ta sig ur det. Jag vet det nu då jag är på rätt väg.

Jag är väldigt sårbar känslomässigt. Småsaker kan få mig ur balans. Emellanåt är det väldigt kaotiskt i mitt liv. Jag har försatt mig i många situationer som är svåra att ta sig ur och det är inte helt frivilligt heller. Tyvärr blir det bara så. Kan agera helt utan eftertanke. Ser inte konsekvenserna av mina handlingar förrens efteråt. Jag vill ha kontroll över mitt liv och ibland funkar det men när det är för rörigt och mycket omkring mig så släpper jag på det där och det blir kaotiskt. Jag behöver ordning och reda för att må bra men har svårt att få rutin på saker och ting. Hela den här grejjen med att ha en fungerande vardag funkar inte så bra för mig men jag jobbar på det stenhårt. När är oredan väl kommer blir jag frustrerad över att inte ha kontroll. Även det går att jobba på. Exempelvis en sak i taget principen. Det har jag använt mig av länge nu och märker klara förbättringar.

Ett annat problem är att jag har svårt att hantera relationer. Har svårt att lita på människor och släpper dem gärna inte inpå mig. Närhet skrämmer mig. Det har lite med min egen självkännedom att göra har jag märkt. sikt. Jag kämpar för att eliminera det självdestruktiva beteendet. och tack vare DBTn så har jag varit helt skadefri sedan april 2008.

Alla dessa problem med relationer, att inte kunna hantera sina känslor, problem med att hantera krissituationer, den emotionella sårbarheten och den negativa inre självbilden i kombination med impulsiviteten har gjort mitt liv väldigt jobbigt att leva. Det har lett till ett självdestruktivt leverne .
Ibland känner jag mig väldigt omogen, känslig och sårbar fast jag är 30 år. Det indikerar väl på en känslomässig omognad. Jag är intelligent och bra på mycket men just den känslomässiga biten är inte på en "normal" 30 årig kvinnas nivå. Med tanke på vad för slags män jag även dragits till som gjort de mest konstiga saker mot mig genom åren så undrar jag om det faktiskt ligger något i att det sägs att man dras till ett visst mönster av män. Alla har sårat mig med misshandel, otrohet, lögner och svek en efter en och som borderlinare så har allt detta tärt på mig och jag har mått sämre och sämre för varje relation som tagit slut.

Deprimerad eller inte

Att vara borderliner innebär inte att man måste vara deprimerad hela tiden. I mitt fall så pendlar det kraftigt. Jag har mina perioder då jag klarat mig undan depressionen. Det går alltså upp och ner som en jojo.

Expertisinfo jag läst i en artikel om borderline.

"Vad är då egentligen en personlighetsstörning? Det kan beskrivas som ett varaktigt mönster av upplevelser och beteenden som avviker påtagligt från det "normala" i den sociala och kulturella miljö som patienten lever i. Upplevelserna/ beteendena kan gälla hur man tolkar sig själv, andra människor eller händelser, de kan gälla känslolivet, samspelet med andra eller förmågan att kontrollera impulser. "

Svart eller vitt

Jag har läst att vi med borderline ser livet i svart eller vitt. För min del så tycker jag inte det stämmer helt. Det pendlar kraftigt mellan svart eller vitt men på något sätt har jag börjat se att det även finns gråskalor. Det kan ha att göra med att jag fått rätt terpi som fungerar för mig. Kanske att livet fortfarande hade varit antigen svart eller vitt om jag inte gått på terapi. Nu har jag förstått att man kan lära sig leva med sin diagnos, i alla fall som det känns just nu; i mitt fall genom att jag lärt mig olika färdigheter.

Skräpdiagnos

Jag har pratat med några tjejer som berättat för mig att de blivit utdömda som monster. De har blivit kallade för lata och egocentriska. Att diagnosen de fått är en skäpdiagnos. Detta känns väldigt skrämmande. Usch, vilka fördomar de har som tycker så. Hur kan de med att döma ut folk på det sättet? Det är för mig helt obegripligt. Till dem som tycker så kan jag bara säga att tror ni att jag (och många med mig) frivilligt vill ha den omtumlande kaos som finns inom mig? Tror ni inte jag vill ha ett harmoniskt liv utan all den problematik som finns i mitt liv.

Tror ni att det känns skönt att gå med en ständig tomhet inombords? Att bära den här starka ångesten som genomsyrar min själ? Tror ni att jag gillar att ha dessa humörväxlingar?Tror ni att jag tycker det är så kul när jag inte kan hantera mina relationer, att inte kunna arbeta, att inte kunna älska sig själv, att hela tiden vilja dö, att bli deprimerad och att frivilligt vilja isolera sig? Tror du verkligen att jag vill ha det såhär? Jag kan berätta för dig att jag är precis som du i många avseenden. Det kanske inte synns på mig att jag har borderline. Jag är en stark, intelligent, känslig och humoristisk tjej.

Skillnaden mellan dig som inte har en emotionell personlighetsstörning och mig är att jag bland faller ner i tomhetens vacuum och då behöver jag hjälp med att hantera smärtan och ångesten. Detta med hjälp av terapi, medicinering och stödjande människor som inte dömer en. .

Varför får man borderline

"Forskning om borderline tyder på att det kan finnas både genetiska, biologiska och psykologiska faktorer bakom, och att det kan vara olika i olika fall. En biologisk sårbarhet när det gäller emotioner och impulsivitet kan samverka med omständigheter i miljön. Enligt flera undersökningar har borderlinepatienter mycket oftare utsatts för sexuella övergrepp.

Jag vet inte varför jag fått borderline eller när det exakt det började för mig. jag vet i dag att det jag kallade för "pirr i fingrarna" när jag var liten var ångest...kunde vakna mitt i naten vid väldigt tidig ålder och ha ångest. Som barn kan man oftast inte sätta ord på en psykisk känsla därför finner man ofta ett annat begrepp vilket i mitt fall blev "pirr i fingrarna" fast jag i dag vet vad känslan är.
Jag hade en "normal" barndom, förutom att jag var knäpptyst på lekis och i skolan ända fram till i gymnasiet. Ilskan och frustrationen kom ut då jag var trygg med familjen  hemma.

"Ingen kan i dag säga vad personlighetsstörningar "beror på". Dels är störningarna som sagt så olika, dels finns inte mycket forskning, ofta handlar det bara om spekulationer. Men de flesta i modern psykiatri tror att personligheten formas både av gener, biologisk och psykologisk miljö, säger Eva Andersson. Sårbarhetsteorin, det vill säga att en medfödd sårbarhet samspelar med miljön på olika sätt, kan användas för att förstå olika psykiatriska problem, inklusive personlighetsstörningar. Även om det är mycket vi inte vet, är det viktigt att sprida de kunskaper som finns, för att kunna förstå och hjälpa patienterna så bra som möjligt".

Källa: Artikel i Dagens Nyheter skriven av Malin Nordgren.

Kan man bli fri från borderline?

Saxat ur en tidning

"Borderline är en personlighetsstörning med god prognos. Ny forskning visar att 75 procent av dem som diagnostiseras inte längre har diagnosen efter sex år, oavsett behandling. Men ungdomar är i en känslig utvecklingsperiod och det är viktigt att de, liksom naturligtvis äldre patienter med de problemen, får hjälp så att de kan slippa ur sitt helvete."

Jag har läst att man kan "växa ifrån" borderline. Att det försvinner med ålderns mognad. För min del kan jag inte säga att jag blivit bättre med åren utan bara blev värre och värre. Jag vet att utan DBT skulle jag inte leva idag.

Har du liknande problem som jag så tycker jag du genast ska söka hjälp för detta. Du kommer få kämpa hårt för det är inte lätt att få vård tro mig med mina 9 år på nacken. Du måste ta tag i detta med all din kraft.
 Första steget är att ringa öppenpsyk i din kommun. Ta hjälp av de du kan i din närvaro för utan stöd blir det ännu jobbigare. Våga se in i ditt innersta, våga släpp masken och våga konstatera faktum; acceptera inte att ha det som du har det nu. Det är bara du själv som kan förändra hur tungt det än må kännas just nu. Det finns färdigheter att lära sig så livet blir mer lätthanterligt.

Jag kan berätta för dig att nu när jag gått på dbt lite över ett år så är det stor skillnad. Jag har det inte lika jobbigt längre. Jag börjar hantera saker mycket bättre nu jämfört med förr. Jag vill inte alltid längre dö och jag gör inte lika mycket destruktiva saker längre. Det har inte varit lätt; nej, absolut inte men kan jag så kan du.

Det finns hopp

Har du borderline? Har du problem med dina känslor och relationer? Lever du självdestruktivt? Gör du andra illa med ditt beteende? Gör du dig själv illa? Känner du igen dig efter att ha läst här? Är du anhörig till någon som har borderline? Är det jobbigt? Står du inte ut med turbulensen det innebär? Far du illa?

Du med borderline måste ta itu med ditt problem. Du kan leva ett harmoniskt liv om du gör något åt din situation. Det är inte lätt men det går. Du måste lära dig alla de färdigheter som finns för att skapa en inre trygghet och stabilitet i ditt liv. Tänk även på andra som finns i ditt liv.

När jag skriver färdigheter så syftar jag på de metoder jag lärt mig i den DBT terapin jag går på. Det finns säker andra metoder men detta är det enda jag vet något om.

Vill du verkligen vara en "plåga" för dem? Nej, det tror jag inte. När jag skriver "plåga" så menar jag på att man kanske behandlar folk illa i sin omgivning. Man kan inte alltid se att man gör det men i många fall så gör vi andra illa. Det ska inte vara acceptablet för verken dem eller oss. Vi vill ju inte göra dem illa med flit men vi vet inte hur vi ska ta oss ur det beteendet. Det är inte lätt men det går.

Acceptera inte "det jobbiga" som finns inom dig. Gör du andra människor illa måste du tänka om. Far din partner eller dina barn illa pga. ditt tillstånd måste du genast avbryta din relation eller ta tjuren i hornet och förändra ditt beteende. När jag skriver att förhållandet måste avbrytas syftar jag på dem som verkligen skadar sina nära&kära. Det beteendet är inte accepablet. Nu råder jag inte anhöriga att göra slut på sina relationer bara för att deras partner har BL. Det är bara de som far illa jag syftar på. Ingen ska behöva fara illa bara för att du är självdestruktiv. Du måste ta ansvar.

Jag kände att jag inte kan leva i en relation förrens jag tagit bukt med mina problem.  Hur ska jag kunna ta hand om andra när jag inte ens kan ta hand om mig själv? 

Man kan bli bra om man får hjälp. Det gäller att ha viljan; hur tufft det än kan kännas. Du är egoistisk som inte tar hänsyn till andra. Du är även egoistisk om du inte tänker mer på dig själv. Låter kanske dumt men faktum är att det inte är bra för dig; verken självförtroendet, självkänslan och din kropp, om du forstätter göra dig själv illa. Varför ta valet och fortsätta leva självdestruktivt när det finns andra val? Det är upp till dig att avgöra. Vad vill du?

Är du anhörig?

Tycker du det börjar bli jobbigt? Du har också val. Du kan välja att avsluta relationen eller stanna kvar. Du måste känna efter om du tycker det är värt att stanna kvar. Far du illa ska du definitivt inte stanna kvar. Du kan ställa krav. Säg åt din partner att söka hjälp eller göra något åt situationen. Ta en paus i ert förhållande. Är du stark och orkar så kan du välja att stanna kvar och vara ett stöd. Alla har ett eget val, att stanna eller gå!  Det går ju i perioder, man mår inte dåligt varje dag. Jag är inne i dbt-behandlingen och kommer förhoppningsvis bli frisk en dag.

Hur mycket du har att leva för.

Jag vet att det inte är det lättaste; jag har varit djupt nere i det svarta hålet men jag har lyckats ta mig upp. Kan jag så kan alla.

Våga ställa krav. Lycka till!

"Det råder inga tvivel om att faktorer som familj och sociala relationer har stor betydelse för utvecklandet och bibehållandet av denna personlighetsstörning. En vanlig teori (Dialektisk beteendeterapi) om BPS har ett biologiskt-psykosocialt synsätt. Barnet har en biologisk sårbarhet, men faktorer i omgivningen och pågående traumatiska upplevelser i tidig barndom är av särskild relevans för störningens patologiska utveckling.

71% av BPS-patienterna blir fysiskt misshandlade

68% blir sexuellt utnyttjade, flickor eller pojkar

62% upplever grovt våld i hemmet och familjen

Pågående forskning visar att borderlinepatienter oftare varit med om tidiga separationer från viktiga personer (fadern eller modern) samt att de blivit känslomässigt försummade av sina vårdgivare. Ofta är det så att föräldrar till borderlinepatienter också har svåra problem när det gäller impulskontroll, känslomässig instabilitet eller drogmissbruk. "

Källa: En tidningsartikel

Hur gamla är typiska BL-patienter? Prognosen?

Trots att många människor tror att Borderline personlighetsstörning (BPS) är vanligast hos unga kvinnor, rapporteras de högsta värdena av diagnosticerad BPS i åldrarna 19-34 år.

Detta kan också orsakas av att symptomen förändras. Ofta föregås BPS av snabba humörväxlingar och impulsivt beteende. Detta kan feldiagnosticeras som en ungdomskris. Ätstörningar som bulimi eller anorexi kan också kopplas till BPS. Under den senare delen av störningen kan mer framträdande symptom som självdestruktivitet eller kroniska självmordstankar leda till inläggning på psykiatrisk avdelning. Kronisk depression eller multipla ångeststörningar samt drogmissbruk uppstår ofta i samband med BPS.

Trots detta finns det goda nyheter: Enligt forskare tenderar patienter med BPS att stabiliseras över tid och de får färre symptom.

75% av alla patienter uppfyller 15 år efter första diagnosticeringen inte längre de diagnostiska kriterierna för BPS, även om de fortfarande kan ha vissa problem.

Källa: Internet

Vad är känslomässig (affektiv) labilitet?

Affektiv labilitet: instabila, snabbt förändrade känslor.

Personer som snabbt förändrar sina känslomässiga responser och har snabba och extrema humörsförändringar inom en mycket kort period och utan skäliga externa orsaker. Vanligtvis varar detta endast i några minuter eller timmar.

De mest framträdande formerna av detta problem är vanliga bland patienter med Borderline personlighetsstörning. Andra exempel på känslomässig labilitet kan finnas hos kvinnor med Premenstruell Dysforisk störning.

Det är också vanligt hos barn, ungdomar och vuxna med ADHD.

Källa: en borderlinebok

Kan killar / män ha borderline?

Självklart kan även män ha denna diagnos.

Denna info är tagen ur boken: Vilse i speglingar- borderline sett inifrån av Richard A. Moskovitz. Jag har valt att citera ett stycke ur boken. I boken skriver författaren några ord till alla manliga läsare. Låna den från bibblan.

"Varför skulle BPS vara ett specifikt kvinnligt problem? Skillnader i könsroller skulle kunna vara en faktor. Såväl kulturellt som biologiskt har män en större tendens än kvinnor att agera ut aggressioner direkt gentemot andra. Kvinnor avstår ofta från att rikta sin aggression utåt och vänder den antigen mot sig själva eller uttrycker den indirekt.

Detta leder till det självdestruktiva beteende som är mest typiskt för BPS. Traditionellt sett har män alltid levt ut sina aggressioner i tävlingsinriktade kontaktsporter, både som deltagare och åskådare, som jägare, i det militära och genom att konkurrera i affärer. Mindre accepteraden former för utlevande är krogslagsmål, gängbråk, väpnat rån, lägenhetsbråk och andra olagliga aktiviteter.

Män tar oftare fysiska risker, lever vårdlöst eller provocerar fram repressalier från andra. Dessa beteenden är ofta självförgörande och kan känslomässigt vara likvärdiga med att frivilligt skada sig själv som ju är det utmärkande vid BPS. Olycksbenägenhet kan vara en förtäckt form för att skada sig själv hos både män och kvinnor.

Vårdlöshet är en karaktäristisk förteelse vid antisocial personlighetsstörning. Det finns många yttre skillnader mellan antisocial respektive borderlinepersonlighet men båda har ett svårt känslomässigt lidande och instabila, kortvariga relationer till andra människor. Överrepresantionen av män bland personer med antisocial personlighet är jämförbart med de många kvinnorna med BPS.

Hämningslöst drickande kan vara ett annat kamoflage för män med BPS. Alkohol påverkar sinnestämningen och används ofta impulsivt som reaktion på avisande, ilska och ensamhet. Drickandet kan vara skadligt för en själv och leder ofta till mer öppet vårdlöst beteende. Drickandet tjänar också till att bibehålla känslomässig distans i mellanmänskliga relationer.

I den mån sexuellt ofredande och våldtäkt är en orsaksfaktor vid BPS är det rimmligt med den höga överrepresentationen för kvnnor. Kvinnor bli oftare offer för sexuella brott. Denna skillnad kanske förstärks av att rapporteringen av sådana brott när det gäller män är relativt sett underrepresenterad. Under de senaste årtiondena har också en ökad otydlighet i gränser mellan könsroller vuxit fram. Detta kan bidra till den fragmenterade, flyktiga identitet som är en del av att vara borderline.

Denna otydlighet när det gäller könsroller har alldelses tydligt påverkat både män och kvinnor, men har kanske krävt en större grad av förändring och anpassning av kvinnors livsstil och identitet. Den stora mängden möjligheter och konkurrerande krav på tid och uppmärksamhet måste se i ögonen i dag utsätter dem för förvirring och tvivel på vilka de är och vad som är meningsfullt för dem."

Källa: Vilse i speglingar- borderline sett inifrån av Richard A. Moskovitz

Män också sjuka - men i fängelset

Artikel skriven av Agneta Lagercrantz på SvD.

"Nej, sannolikt är det ingen skillnad mellan hur kvinnor och män drabbas av borderline personlighetsstörning. Men det tycks vara fler kvinnor som får diagnosen ställd som vuxna, förklarar Görel Kristina Näslund, leg psykolog, medicine doktor och författare till boken Borderline personlighetsstörning (Natur och Kultur 1998). Hon tror att skillnaden mellan könen delvis kan hänga ihop så här: - En kvinna som söker hjälp inom psykiatrin och uppfattas som aggressiv, riskerar att betraktas som avvikande. Samma sak om hon är promiskuös. Hos män anses det mer normalt, medan kvinnor får en diagnos!

Enligt amerikanska undersökningar lider 1,0-1,5 procent av befolkningen av borderline personlighetsstörning. Lika många män som kvinnor anses vara drabbade. Men den jämvikten får man bara om man också tar med män som sitter i fängelse och inte enbart räknar personer som sökt sjukhusvård. - Medan kvinnorna är mer villiga att söka psykiatrisk hjälp, är männen mer antisociala, missbrukande och våldsamma. De agerar ut sina symtom och kan hamna i kriminalitet.

En orsaken bakom borderline personlighetsstörning kan många gånger vara en mycket svår uppväxt, ofta med inslag av övergrepp, konstaterar Görel Kristina Näslund. Då kan det handla om fysisk misshandel samt psykiska och/eller sexuella övergrepp. När det gäller det sistnämnda är tyvärr kvinnor mer utsatta än män. - Vid upprepade övergrepp kan ett barn liksom dela sig i två personer, berättar hon. Man skruvar känslomässigt av en del av sig själv så att det känns som om övergreppet drabbar någon annan. Så kan man utveckla olika personligheter.

- Ja, eller ännu fler. Marilyn Monroe är den mest kända personen i världen med borderlineproblematik. Hon upplevde att hon hade flera personligheter inom sig och önskade att hon bara var en enda. "Hör du bara en röst? Själv hör jag en hel kommitté" har hon sagt i boken The Biography av Donald Spoto. Marilyn Monroe hade svårt att vara ensam, krävde ständiga bekräftelser, missbrukade sprit och tabletter, var känslomässigt instabil och levde i kaos.

Ibland ledde hennes överdoser till att hon behövde läggas in på sjukhus. Det här är typiskt för många människor med borderline personlighetsstörning.
Vad finns det för hjälp?

- Tyvärr är det få som kan tillräckligt mycket om borderline personlighetsstörning och hur den bäst behandlas. Och det är mest i storstäderna man möjligen kan hitta erfarna terapeuter.

Varför idealiserar borderlinepatienter andra personer?

"Det är mycket typiskt att patienter med borderlinepersonlighet idealiserar en annan person som endast "perfekt" eller "den bästa personen jag någonsin träffat". På grund av sitt kluvna tänkande ser personer med den här typen av personlighet endast extremer som gott eller ont / bra eller dåligt / svart eller vitt. De kan inte förstå att någon inte kan tillfredsställa alla deras behov eller finnas till hands dygnet runt endast för deras skull.

Borderlinepatienter undviker alltså otrevliga (realistiska) aspekter, känslor eller upplevelser. De har en förmåga att "klyva" (splitting). Deras bedömningar kan vara ganska intuitiva och baseras inte på fakta eller nya erfarenheter. Mycket ofta påverkas de mer eller mindre av gamla tankesystem eller drömmar ur det förgångna.

Om något allvarligt stör idealiseringen av "en älskad person", kan det resultera i mycket extremt beteende. En möjlighet är en total nedvärdering av den andre. Nu bedöms alla personliga kvaliteter och beteenden hos den andra personen som hemska, skadliga eller luriga och manipulerande. Återigen baseras detta huvudsakligen på gamla (dåliga) erfarenheter, inte de aktuella situationerna eller personernas beteenden. "

Källa: en borderlinebok

Vad innebär Dikotomiskt tänkande?

Personer med diagnosen borderlinepersonlighetsstörning tenderar att se och värdera varje tanke eller situation som:

svart eller vitt
gott eller ont
allt eller inget

Källa: en borderlinebok