Vad dum I huvudet jag är...jag har min blogg så varför inte skriva av mig? 🤥

 

Jag har i ca. 1.5 månad varit riktigt jävla dålig. Sämre än på kanske 10 år måste jag tyvärr påstå! (Förutom traumat Norrköpings kommun orsakade mig men som var något helt annat även känslomässigt).

Det är samma känsla/känslor så långt tillbaka som innan 2014 då jag träffade M! Och damma beteende finns här också!

 

Lade ner Lamotriginet (stämningshöjande medicin som sattes in i samband med Kommunen) men ca.3v senare började allt dippa nedåt vilket kändes som en helt absurd känsla. Jag började med dom igen men tog halv dos för att dra ner på alla kemikalier som proppas in i min kropp och det svängde uppåt litegrann så den fungerar verkligen och NEJ det är INTE placebo!

 

Tyvärr kom hösten allt mer! Mörkret, folk försvinner in och man hör inte ens någon som klipper gräset längre!

Så av ingen anledning har allt snurrat nedåt i en spiral (depressionsklassiker) och jag känner att jag är i en kletig tratt full med rinnande, svart lakrits som jag försöker klättra ur men bara fastnar i och glider ner!

 

Jag som går hemma igen just för tillfället och har ett väldigt stort utrymme för återhämtning rent generellt i mitt liv via mina diagnoser. Både ADHD (ADD?), borderline och även överrörligheten i hypermobilitetsyndromet...den gör mig fruktansvärt trött!

Från att ha kunnat sova på dagen för att orka och ändå somna tidigt på kvällen  och sova hela natten har jag nu kanske somnat 22:00-00:00 och då med Zopiklon (som faktiskt inte är en insomningstablett utan sömntablett) och VARENDA JÄVLA NATT vaknar jag lik förbannat 01:30!!!!!

Ibland kan jag somna om med ny sömntablett några timmar men gör jag inte det så ligger jag vaken till morgonen!

*Jag kan inte sova

* inte orka följa nåt på tv

* Äta

* Gå långpromenader

* Prata telefon

* Tänka på morgondagen

* Laga mat till M som jobbar hela dagarna

*Vara social alls ens med familjen

* prata med folk

* Pyssla med sånt jag annars tycker är kul

* Tappat lite av träningen som är mitt liv

* ställt in utekvällar

* Umgås med folk

* Hänga på sociala medier eller annat på nätet

* Göra ett skit hemma

JAG VILL SÅ MYCKET, MEN SÅ NÄR NÄSTA MORGON KOMMER SÅ ÄR MIN KÄNDLA HELVETE INTE IGEN, OCH VILL BARA ATT DET SKA BLI KVÄLL SÅ MAN FÅR SOVA IGEN OCH SLIPPA DAGEN!

 

Fatta att jag sökt boendestöd igen vilket jag hade runt 2012-2013 någonstans då jag blivit intryckt och mosad totalt i väggen på Cafe Saltis (idag såklart restaurang Husman i kommunhuset i Norrköping. Finns inlägg om det i bloggen sedan tidigare.) 

MEN...jag orkar ju samtidigt inte ha folk här folk!

Nu ligger jag på soffan i princip hela dagarna och tar Benzo för att somna, även tramadol gör mig trött så jag sover bort dagarna för att slippa tänka och känna den där jävla grå, äckliga ångesten som river min kropp i trasor igen!

 

Man har nu akuthöjt Lamotriginet igen och även satt in en antidepressiv sort till som jag hade för 12 år sedan men den testar vi mot min kroniska annars behandlingsresistenta smärta då många dmärtkliniker använder den så min gamla medicin ska bort om denna fungerar väl.

Jag mår faktiskt lite bättre men de flesta dagar är fortfarande som dagarna jag beskrivit, jag är helt apatisk!!!

Dessutom fått höra kommentarer som att vadå M jobbar ju och du är "HEMMAFRU" så du får väl ta hand om saker hemma!!! MEN FOLK FÖRSTÅR JU INTE!!!! JAG VILL GÖRA MASSOR AV PROJEKT, men det GÅR INTE!!!

 

Jag tänker under de lite bättre kvällarna att imorgon DÅ ska jag göra det och det...men sen vaknar jag i lakritstratten igen, råångest och totalt apatisk som gör att jag inte ens orkar göra annat än ta en dusch och de bättre dagarna tvinga mig till gymmet, sen är min dag över.

Ibland orkar jag slänga in en tvätt eller diskmaskin och gå spåret för hundarnas skull då dom älskar det och jag även får rå ångest av att dom just nu blir lidande!

 

Så folket, läget är inte bra just nu!

Ökningen av Lamotriginet verkar ändå börja göra en del av sitt och det finns massor av utrymme kvar att öka den mot den högsta dos jag haft som högst innan.

Jag som jobbade på att bli av med så många mediciner jag kan 😒

Nu är jag iaf. vaken igen och får väl testa att ta en Zopiklon till för att se om jag kan sova en stund till. M har frivecka och då har jag lättare att göra saker då det blir tillsammans med honom!

 

Så god natt mina vänner, det känns som vi kommer att höras en del framöver nu när jag kommit på att jag har min blogg bl.a. för detta ändamål!

En positiv sak är att jag ändå drog med min bästa vän sedan ca. 42 år på att testa på magdans bara sådär och det visade sig vara JÄTTEROLIGT så der ska nog iaf jag börja med i vår om det blir att de drar igång en klass i det. 

 

Jag mailade dom på söndagen och frågade om klasser i magdans å de svarade att de hade prova på Som ENDA GÅNGWN dagen efter, HUR stora är oddsen för det?😱😱 så jag kände det var ödet och tvingade mig verkligen att åka dit med P som är ett enormt stöd tillsammans med M och min nya terapeut.

 

Tirana som jag ändå tyckte massor om men inte riktigt var med i matchen då vi var där örra helgen får jag berätta mer om i kanske nästa inlägg om jag orkar!

God natt! ❤