Den dagen kommit, den dag jag fruktat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Några av hans smågosisar får stanna kvar framme=)

 

Trappen till altanen är TOM trots vårsolen...Här satt jag idag och tänkte på mit hjärta som älskade att ligga här och mysa i solen...

Smärtan är outhärdlig...hur gör man?, vad gör man, hur går det ens framåt, att andas utan att det tar emot?

Tror det börjar sjunka in ...att min älskade aldrig kommer tillbaka till mig mer.

Kan inte förstå, men igår plockade jag ihop alla hans saker till ett ställe (la det i hans vagn).

Nu bär jag hans namnbricka från ett av halsbanden runt min egen hals, det känns som om han är lite närmare mig då. Idag var jag på trädgårdsmässa med familjen och med i min väska fanns Jossens "Scooby". Längtar tills på måndag då jag åtminstone fåt hem hans urna och vet att jag har honom hos mig igen...

 

Jag tittar om och om igen på bilderna i min mobil ...bilderna av då han ligger i min famn och håller på att somna in , bort från mig...jag kommer inte publicera dessa bilder! Med respekt för min älskade!

 

Regnbågsbron

 

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefullt för
någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda
till hälsa och vigör; de som varit skadade
 eller handikappade blir friska och starka igen, precis som
 vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda , utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de
varit tvungna att lämna kvar.
 
Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer
 någon av dem ett stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen,  flyger över det gröna gräset;
hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen

 Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt
djur som så länge varit frånvarande i från ditt liv, men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans.......

Fick i alla fall ett meddelande på FB idag av en granne  som undrade om inte jag har en KIA, för han hade hittat en bilnyckel. MIN BILNYCKEL=) Som varit försvunnen i månader och det är defenitivt min eftersom den lilla bruna vovven sitter kvar på nyckeln=)

Det är prcis så det känns...I måndags fick  min älskade Joey somnade in i min famn med mormor vid sin sida också.

Jag höll miig lugnare än jag kunnat föreställa mig, samtidigt som jag bara ville SKRIKA STOPP, GÖR DET INTE!!!

Dagarna sedan i måndags den 8 april 2013 har varit i särklass de vidrigaste i mitt liv. sorg, rädsla, skuldkänslor, förtvivlan saknad ....det går inte att beskriva alla känslor som ständigt nu suger sig fast i  mitt inre.

Jag bara gråter, jag har mist min enda  och allra bästa vän jag någonsin haft och kommier ha...första natten när jag lagt mig vaknade jag plötsligt av att 2 mblansmän kom in med sina stora väskor i mitt sovrum...Det gick inte att väcka mig och man visste inte ur mycket piler jag tryckt i mig så man armade. Mina värden var dock bra och jag slapp följa med eftersom jag inte vile,

 

Mosar i mig så mcket olika lugnande jag förmår utn att börja "nodda" på det för att ens klara av at andas:(

 

Oh Miss Li....JAG BEHÖVER DIG I MITT IV!!!  Jag vet inte vad jag ska göra längre,,,impulserna säger följ efter Joey, men samtidigt känner jag mig inte klar här...men en dag, vilken som helst kan jag flippa och verkligen ta steget och följa efter min älskade vän. Efter vi varit på Valla hade jag fått en "akut tid hos en tatuerare som gjorde ytterligare en minnes tatuering åt mig...på spanska då mitt hjärta ju kommer från spanien!

Satte den ovanför den andra tatueringen med Joeys tassavtryck...

ORKAR INTE SKRIVA JUST NU....NI FÖRSTÅR NOG VAD SOM HÄNT!

 

återkommer...just nu känns det bara som mitt hjärta ska brista!

 

Finns inga ord...

Du har varit och kommer alltid bo i mitt ♥ men det är dags för dig att släppas fri på nya äventyr på andra sidan regnbågsbron...nu har vi några få dagar kvar tillsammans...PANIKEN VÄXER! Jag vill inte släppa dig, men jag MÅSTE för din skull min älskade hund! Jag KLARAR INTE att se dig så här...jag ÄLSKAR ju dig!