...den frågan ur jag ställt mig så många gå ger genom livet!

Att ha fått kämpa för saker som andra människor tagit på vardaglig basis...att inte ha några neuropsykiatriska problem och säga att man förstår....NEJ ingen förstår!

Har varit hysterisk i fler dagar, dövar ångesten och dövat med kopiösa mängder piller för att somna och slippa känna en stund...självskador har förekommit och jag känner att ska allt jag kämpat för i livet vara förgäves?

Pratade med en psykolog igår på Mindler...sedan har jag läst på om krisreaktkoner. Och det stämmer på pricken! Antagligen har jag i nån fantasi tror att allt nu varit bra efter förr årets helvete men skrapar man lite under ytan så har jag nu förstått att ett trauma som detta kan dröja sig kvar väldigt länge och göra en väldigt känslig! Har man dessutom utsatta för svåra trauman tidigare i livet vilket jag ju har så blir det oftast ännu värre och det tar längre tid att läka!  Lägger upp några av inforutorna nedan!

 

Jag kravlar på golvet...jag försöker hitta en livsgnista, en enda strimma hopp...men den finns inte!

Tårarna rinner hela dagarna, panikattackerna avlöser varandra...

Det finns åter igen ingenting kvar av mig! 

Alla år jag kämpat för att komma dit där jag var...allt är raserat, det finns ingenting förutom spillrorna kvar...

 

 

Trodde faktiskt aldrig i mitt liv att jag skulle känna såhär igen...och att människor omkring mig inte förstår att de inte hjälper mig utan istället skjuter mig längre och längre bort!

 

Varför gräva i förflutet? Är det inte här och nu? Är det inte framåt man ska blicka?

 

De människor som tror sig hjälpa mig känner mig inte! Dom vet inte att dom skadar mig!

 

Ja jag har fallit dit för självskadorna igen, ja jag tar mediciner för att döva smärtan som river i min kropp! 

Jag har ritat, jag har suttit på en sten mitt ute i skogen medan tårarna runnit nedför mina kinder!

Jag känner mig totalt oförstådd och maktlös att dessa människor tror de gör det rätta för mig, men förvärrar allting! 

Är på jobbet...är totalt avtrubbad! Har inget att säga längre, känner inget...är bara TOM!

 

Igår barrikaderade vi oss med några friska bänner (hoppas jag)😂 och drack en jävla massa alkohol med förhoppning att ta död på eventuella covid-19 virus i våra kroppar...tror vi löste det rätt bra😂😂😂

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har ju inte mått bra alls sista 2 dagarna, men intw riktigt kunnat sätta fingret på vad problemet varit eller kommit ifrån. Jag sover varje rast på jobbet, är inte sugen på nåt, tycker nästan allt luktar äckligt och jag känner mig så matt att jag nlir anfådd att ta mig ur bilen på jobbet.

 

Jag har ju beställt en progesteronkräm ijag började med går morse...nu när jag läser biverkningar är det vla trötthet, letargi, och illamående!

 

Jag är så trött....JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT!

Allt har varit bra sedan vi kom hem från Mexico förutom någon sk. Vän som påstår jag snackat skit om en av mina bästa vänner vilket inte är sant...come on, jag är för fan ingen snorunge!

 

Och så har ett drama med Previa (jobbvården) börjat ta ut sin rätt på mig rejält nu. (Borde vara att de gjorde en bättre inte sämre eller?) Den läkaren där anser jag inte har ont i min fot, för jag haltade inte då jag var där! Ok, den är röntgas med magnetröntgen och visar förkalkat hälsenefäste och även i själva hälen pga. Långvarig inflammation som jag haft minst sen 2016. Jag har plötsligt inte hypermobilitet i lederna vilket är diagnos jg fått på smärtkliniken i Linköping för några år sedan efter att ha levt med min obehandlingsbara och smärtresistenta värk i alla år. Hon satt och så rakt upp i mitt ansikte att hon satt och provocerade mig för att se hur jag reagerade då "det ingår i mina diagnoser" att "flippa ur" VEM FAN GÖR SÅ?!

 

Hon vill även att jag ska ha förstadagsintyg fast jag idag har högriskskydd från fk. Har fått jaga min läkare på psyk sedan 10 år och idag ringde hn. Han sa att det intyg han skriver är det som ska gälla! Vi har prövat oss fram i alla år och detta är ett sätt för mig att kunna jobba heltid. Att 2019 sedan var ett år helt utom kontroll av olika anledningar och inget normalt år är inget jag kan rå för

 Men tar man bort detta skydd riskerar man mycket! Jag kommer då köra på som jag alltid gjort förr vilket då slutat i långa sjukskrivningar och utbrändhet, utmattningssyndrom och posttraumatisk stress! Jag är inte villig att låta det hända igen, varje gång har det tagit ÅR att komma tillbaka och ens fungera i livet! VAD ÄR DET MÄNNISKAN INTE FATTAR? Jag känner pga. Bara detta att jag tappat precis all energi och skulle behöva ta 1-2 återhämtningsdagar, men jag kör på. Idag somnade jag i bilen på jobbet, ville bara hem, ville bara sova men jag tog mig igenom dagen till slut. Huvudvärken är dödande och jag är aå trött att jag inte vet var jag ska ta vägen!  Igår somnade jag 18 och sov hela natten! Men visst jag kör på så ska dom få se vad som kommer hända! Har jättesvårt att fokusera på tv, folk som pratar, hundarna och allt annat runt mig just nu vilket är en stor varningsklocka som ringer och ett av symptomen att det är dags att stoppa innan det blir värre...JAG ÄR SÅ TRÖTT, SÅ FRUKTANSVÄRT TRÖTT! JAG VILL BARA LÄGGA MIG OCH ALDRIG VAKNA MER SÅ TRÖTT ÄR JAG!

 

Men ingen ser mig, ingen hör mig, istället ska det lekas med mina diagnoser och de åtgärder som vi arbetat fram som fungerar och gör att jag tar mig framåt...varför vill då någon plocka bort allt detta och dra det bakåt? Det skulle innebära KATASTROF för mig!

 

En av mina bästa vänner blev efter jul utkastad av sin kille ...IGEN! Vi öppnade vårat hem och hon fick bo hos oss, det var aldrig någon tvekan om det!

När vi kom hem från Mexico hade de blivit tillsammans igen, vi brydde oss väl inte så mycket men några dagar senare skulle vi alla 4 till Dollarstore...plötsligt börjar hennes kille härja på mig å plötsligt ska det dessutom ha funnits nåt klipp där jag ska ha spelat in henne då hon snackar om honom som jag skulle skickat till honom!?!??! Hon trodde honom såklart, och allt är sedan dess Skitkonstigt! Jag bad henne flytta ut efgersom hon uppen arlkgen hade så jävla låga tankar om mig!

 

Det finns inget klipp, har aldrig funnits heller och jag fattar ingenting! 

Blir så jävla less när folk hela tiden ska försöka starta massa jävla drama på falska grunder. Blir både trött, ledsen och frustrerad då det är en väldigt märklig sak att ljuga om men som folk tydligen tror stenhårt på!

Jag har försökt få till ett snack med killen för att fråga vad han menar med detta å vad han håller på med egentligen, men svaret jag fick var att jag skulle be om ursäkt till hans tjej....ledsnade igen...så skickade till henne att jag ber om.ursäkt...men att jag inte vet varför! Då gick hon väl igång igen...jaha varför ber man om ursäkt om man är oskyldig?!😂 alltså jag orkar inte längre! Vi har haft en jättefin relation, stöttat dom båda i allting och även han har varit här...gråtit, hyperventilerat och jag har tagit hand om honom...sen får man i slutänden inget annat än skitsnack å lögner kastat rakt upp i ansiktet! Det räcker nu!

 

Jag kan inte acceptera att folk behandlar mig som skit längre! Dramat för 2019 är över, vi fick återhämta oss i Mexico och så kommer man hem till det här?!😂

 

Jag är värd så mycket mer...! 

Jag orkar inte och vill inte engagera mig i folks problem längre och nästa gång de gör slut igen...för det kommer ske...då kommer inte vår dörr stå öppen igen!

Jag vill bara ha lugn, ärliga människor omkring mig och få leva ifred just nu!

 

Jag känner mig så jävla pissad på!

Dessutom håller Previa på jobbet på å jävlas...tar det i ett annat inlägg senare, orkar inge just nu!

 

Har iaf justerat fillersen i läpparna idag...de var lite ojämna. Samt kollat botoxen. Så nu svullen å blå igen en tid...

 

Usch, allt är grått, blött, trist och kallt här. Dessutom måste man laga sin mat själv, köra bilen själv, åka å handla å jobba😂

Tråkigast är ju att folk omkring mig verkligen SKRATTAR när jag berättar vad jag har i lön🙄 de säger det är inte möjligt?! Men jo, det är det tyvärr! "Skäms å berätta" så får väl se när nästa resa blir. Fick iofs ut 38.000 på försäkringen nyss för motorcykelolyckan i Thailand 2017 men men. Å läpparna läker och botoxen börjar sätta sig😁😁😁

 

 

Idag blev det av, efter sjukgymnasten idag åkte jag och gjorde mina läppar och på botox i ögonbryn, panna och orosrynkan. Resultatet syns klart om 7-10 dagar!

 

Är lite jobbigt just nu igen. Igår tog jag beslutet att vår inneboende som är en tjej jag älskar otroligt mycket fick flytta ut! 

Känner mig sårad, men hon förstår verkligen inte varför! Jag orkar inte mer drama helt enkelt och Mange har oxå fått nog av dramat som varit senaste tiden.

 

Har lyckats få i mig lite pizza å nu är läpparna blå😂 SVINONT gjorde det, men vill man vara fin får man lida pin!