Hade enorma förhoppningar på 2020! Var peppad till tusen men föll på startlinjen med influensa och öroninflammation direkt! 3 veckor hemma från jobbet och med detta startade det här året precis som 2019 slutade...ÅT HELVETE på ren Svenska! Var på ett möte på jobbet idag som kändes jättekonstigt! Visste att det skulle bli sådant möte pga min sjukfrånvaro jag haft 2019 pga. de omständigheter jag nämnt innan. Jag kommer fortfarande inte skriva om det förrän senare! Både jag och Mange har mått fruktansvärt dåligt typ från februari 2019 och det är inte över än även om det lättat lite nu. Därför kom även dagens möte på jobbet som.ett bakslag då jag känt mig rätt glad och kamplysten sedan i onsdags! Vill inte nämna några direkta detaljer om mötet med jobbet, men kände mig som en riktig pundare där det kändes som jag var på frivården eller beroendeenheten å tvingades lämna drogtester och få skriva under vad som.kändes som.rena förnedringspapper där de ville begära ut journaler från precis ALLT inom vården. Allt från ivf-kliniken i Örebro som är ångest bara jag tänker på det, till psykiatrin, och tom. Det med min fot som jag håller på med nu. Vet inte hur jag ska göra, om jag ska neka behandlingen som är planerad för min fot för att kunna få ett avslut på minst 4 års smärta där inga andra behandlingar funkat alls. Jag ska inte gå på foten så mkt på 2-3 dagar efteråt vilket ju skapar problem i jobbet. Antingen får jag skita i hjälpen och fortsätta ha ont Å vråla FOTJÄVEL varje morgon eller så får jag försöka jobba med kryckor.🙄 Har ju även en operation i magen inplanerad i år och kirurgen ska ringa nästa tisdag för å se hur långt man kommit i planeringen men känner att jag efter så många års kamp med det antagligen får skita i det med å fortsätta må dåligt! Jag vill inte vara borta mer från jobbet! Denna operation är antagligen även sista chansen till att jag ev. Skulle kunna få några barn men det är nog bara gilla läget vilket ju blir en stor sorg det med! Efter mötet satt jag i baksätet med mina 2 kollegor tårarna rann! Dom hjälpte mig kolla på några nya jobb. Jag har faktiskt sökt några nya innan då jag alltid känner mig utanför där jag jobbar nu och min största trygghet nu även kommer lämna jobbet för nya utmaningar i livet. Jag vill ju egentligen inte byta jobb, jag älskar själva jobbet men när jag får höra saker som jag känner blir ganska konstigt vinklade blir jag bara jävligt osäker! Jag blir kallad saker i mitt yrke ute på gatan...jävla hora, gå å Knulla din mamma, jag sk a Knulla dig sönder med min kuk, rasistfitta...är några saker senaste halvåret. Och då är det flera tillfällen jag snällt berättat att de ska flytt bilen för att slippa en gul lapp...å då ska man knullas sönder!? Jag har tagit upp det med bodycams på jobbet då man även kan visa för de andra dessa situationer. Möten med män i ett visst klientel på stan gör mig mer och mer osäker. Inte direkt rädd, men det kan vara obehagligt! Då min gamla chef hade ett märkligt beteende som satte djupa spår i mig så tappade jag gnistan för knappt ett år sen. JAG TAPPADE VERKLIGEN PRECIS ALLTING! Har känt jag inte har nåt att kämpa för eller leva upp till pga. Vissa saker. Jag har försökt få utvecklas vilket jag måste få göra för att må bra på jobbet, men fick alltid bara höra negativa svar. Just nu känns allt skit igen, som att allt som händer på jobbet är mitt fel, att det vore bättre jag slutade. Jag har sökt andra jobb. Men innerst inne vill jag inte byta jag älskar själva jobbet nu. Känner mig tom...tom tom tom och hur många det än sitter runt mig på jobbet så känner jag mig ensam! Har hysteriskt mailat min kontakt på psyk att jag måste prata med henne...att det känns som jag går sönder! Så fort ett problem som hängt över oss äntligen börjar lätta så kommer nästa! Blir nog en jobbig dag på jobbet imorrn, men får bita ihop och göra det bästa! Malin å "Tompit" bor här sedan någon månad och det är mysigt 2 till i "familjen" Skitsamma ska se om jag kan sova, drömde om jobbet inatt hoppas jag slipper nu...gonatt