Ryggsmärtan håller i sig! Normalt strålar den ju runt och ger mensliknande värk samtidigt som det känns som om bäckenet ska slitas loss från kroppen, som om någon står och hugger mig i höfterna med kniv och samma sak i korsryggen. Problemet verkar i första hand sitta vid kota L5. Röntgensvaret får jag nog på måndag då detlutar åt längre sjukskrivning fast jag tänkte varit tillbaka för 1 vecka sedan redan. Smärtan gör att tålamodet sätts på prov rejält och jag har haft en period nu där jag kan gå från neutral till rasande på några sekunder. Det kan räcka med att man måste upprepa nåt man sagt eller om nån av hundarna är för att jag ska bli tvärarg! Idag blev jag osäker på var fasen det gjorde ont vid en tidpunkt. Visste knte om.de var mensvärk eller det vanliga onda. Det visade sig vara det förstnämnda så denna värk ihop med morfinet som oxå påverkar negativt på humöret å så PMS på det! Kom igen...hur mycket är ok lixom? Haha! Märker oxå att när jag tagit morflnet så sjunker stämningen direkt och jag får även ångest. Väldigt frustrerande när jag ju inte lider av ångest längre som förr. Akupunktur hjälper så att jag är bättre dagen efter behandlingen iaf. Men nu är jag fruktansvärt less på det här! Det lutarbåtvatt ställa in min semester och vara sjukskriven istället. Har kryckor till och från! Steffes bästis "lillBobby" är iväg å campar så han står och gråter vid staketet och väntar på honom o hans brorsa Bruno. Han har varit klipp omöjlig oxå i 2 dagar nu. Så rastlös och uttråkad! Imorgon kommer iaf. Pernilla och har med sig lilla Affe såfår vi se om de tycker det är roligt att leka med honom med. I morse blev Bobby så upprörd när jag sa till honom då han snodde Stefans mat att hansttei halsen rejält. Jag slapp kasta honom uppåner och köra "Heimlich manöver för hund" som tur var, men nära var det! Vi har köpt nytt material till yttertrappen med mamma idag då jag kommit på en ny ide. Svårt att höra nåt dock, Mange däremot är så sjukt duktig och vi får även hjälp av både Pata, Lönn och Viktor under byggets gång.