ninemile -

RUSIG!

2014-03-20 - 21:39:05

Jag är så himla GLAD och rusig hela dagarna...I dag var jag å Catthis och solade på morgonen, sedan åkte jag hem och tog ett bad och slappade en stund för att sedan lämna Bobbsan hos henne igen och dra och träffa min samtalskontakt på behandlingsteamet. Jag satt och sa att jag är lixom "hög på livet" Både hon och jag börjar tro att jag varit söndermedicinerad av all skit innan och att det är den "RIKTIGA FRIDA" som faktiskt börjat veckla ut blombladen=)

jag har motgångar just nu, som så många andra...slapslapslap right in the face...flera stycken bara sista veckan faktiskt. Men jag tänker att ok, skaka av dig, ta det inte personligt, gå vidare och VAR GLAD!

Jag fattar inte vad det är med mig...antingen är det någon som doserar luften jag andas med uppåttjack, jag håller på att bli fullkomligt galen ...eller så är livet helt enkelt så här underbart att leva=) Måndagarna är fortfarande tunga då min älskade JOEY somnade in en måndag:( Minns hur han låg tryggt i min famn och lät livet lämna honom. Hur han blev tyngre och tyngre, hur jag snuffsade på hans underbart doftande öron en sista gång när vi satt där....jag minns fortfarande hans doft...lite söt, luktade inte hund, det gjorde han aldrig...bara sött, gott och levande.

Jag har kvar hans älsklingsleksak som var den första han fick då han kom från Spanien till mig och som blev hans älsklingssnutte....med sig till andra sidan regnbågsbron fick han med seg den mjuka varma filten han fick av dagmatte Eva och hans brudar där på en tidigare födelsedag. Jag släppte med honom RULLE den röda hunden som var den andra leksak han barmhärtigande sig över då jag och Idde "levde tillsammans", bara för att ha en snuttis hos Idde om vi skulle glömma Scooby hemma (ve å fasa) RULLE blev glatt mottagen i Joeys lilla samling och nu hade han både Scooby och Rulle som han ÄLSKADE ! Pinnar, bollar, papper, andra hundar....ÄÄÄÄH VA TRÅKIGT!!! Mej Joey han älskade sina två vovvar in i döden men jag kände jag ville behålla en då han lämnade mig. Att han kommer få Scooby tillbaka den dagen jag kommer efter honom och vi kommer mötas där på regnbågsbron med tårarna rinnande av glädje.

Snart är det dock den 8 april och det bävar jag för ...det har då gått ett helt år sedan jag var tvungen att släppa JOEY. Tror det kommer bli en jävligt hård och mörk dag, men jag vet att jag kommer ta mig igenom även denna,

JOEY ÄR MED MIG VARJE DAG, HAN FINNS I MINA TANKAR, JAG PRATAR MED HONOM, SPELAR MUSIK OCH SJUNGER FÖR HONOM OCH JAG SMEKER HANS URNA OCH BILD

Men om vi inte ska skriva mer om Joey just nu vilket jag skulle kunna göra i flera timmar så kan jag ju säga att Jag, Bobby å Catthis tog en promenad runt slottsparken och sedan gick vi in och la oss på hennes soffor och fikade och var dödströtta medan vi kollade skitskyttet (inga kommentarer om mig och skidskyttet nu tack)!

Sen när vi orkade röra på oss åkte vi hem igen, jag tog huvudvärktabletter och sov några timmar. Vaknade vid 18.30-tiden med lite småångest över att jaha nu är det kväll igen, men min nya strategi att skaka av mig dessa tankar med ångesten i och tänka att jaa, å vad fan kan jag göra at att jag sov denna dag, det var skönt...riktigt skönt och jag gjorde ju faktiskt en hel massa innan=)

Vaknade och var mer eller mindre euforisk....som jag känner mig nästan för jämnan just nu men det håller sig ändå på en normal nivå,....annars skulle det ju börja lukta bipolär lång väg dessutom. Men NEJ jag har kommit till insikt med så mycket i livet, fått energi, glädje, drömmar om framtiden.

Det första ska jag i alla fall ta tag i redan i helgen tror jag...då ska vi i vår UE-grupp ut och leta efter lite spännande objekt och i slutet av månaden ska vi nog upp till Säter och ev. även övernatta i Rottneby herrgård där jag varit flera gånger. Där finns en skröna

-Rottneby herrgård, snorläskigt ställe.
Nån grevinna slog ihjäl sina barn och hängde sig och maken sköt sig i skallen.

Det ska trots att jag inte stött på några spöken där vara rätt så stor aktivitet av just detta slaget...men det får vi väl se=)

Bus med Catthis i parken <3

Ååååh så mycket jag vill skriva när jag mår så bra...nästa vecka ska jag lämna xanoren bakom mig med mot

Stesolid. Först gör vi en övergång och så ska jag stabiliseras på det några veckor. Sedan ska även den trappas ner ...gör om och gör rätt så blir ju allt bra till slut ...ni ser=)

Nä nu ska jag se en film, börja läsa en bok (eller inte) eller kanske glo lite på tv bara....kul att ni ville läsa i alla fall.

Jag längtar till Måndag då jag på allvar drar igång min gamla träning igen till 100%

Ska komma igång, sen blir det att deffa lite så att man ser snabba resultat å får mersmak=)

Kommer ha tillgång till 2 stora fullutrustade gym jag har alltid hört hemma där....jag har bara varit ute på vift å slirat mig lite i gymvärlden:)

Ja i de 3 första fönstrena här bodde jag i hela 8 år. Mina fina vinröda rullgardiner mamma gjorde sitter fortfarande kvar i köket. jag saknar gatan...men inget är ändå sig likt där längre.
--SORG--

Nä nu ska jag äta annars kommer jag inte somna ....i natt la jag upp den här charmören på FB för den kändes helrätt då jag låg vaken...

SÅÅÅÅÅÅ GREEEEEAT!!!

Nattinatt mina kära <3

Kommentarer