Jag orkar inte längre!

Jag har senaste året levt med någon som lever sitt liv i en parodi på filmen Sökarna...det ska tas om han om "allvarliga saker" som är hemliga och polisen inte kan göra nåt åt, men jag anser att är det allvarliga så är det väl DÅ polisen tar det på allvar?! jag är trött på att bli utnyttjad...för det är det enda jag känner att jag blivit senaste tiden!!!

Mina behov har aldrig varit av betydelse, det har BARA handlat om vad han han HAN velat och behövt! Det är NOG nu...jag önskar vi kunde skiljas som vänner som vuxna människor men han är inte mogen nog för det....jag är TRÖTT TRÖTT TRÖTT på att behöva räkna mina mediciner, städa efter, skjutsa runt på och va morsa åt någon som ska kallas vuxen! Minns inte en enda gång då du frågat hur min dag varit och verkligen lyssnat och varit intresserad...:(

 

Saker som för mig varit stora som jag berättat har du inte lyssnat på när jag berättat och jag kan inte prata med en vägg....jag har funnits när du behövt prata av dig...men var har du varit?

Jag har kallats OTROGEN fast jag inte träffat en käft...!!! Hur kul känns det?

 

Kommer säkerligen att sakna dig jävligt mycket emellanåt...livet ÄR TUFFT!!! :(

Men redan den dagen i januari då du kallade min döende hund, min bästa vän för hundjävel så hände det någonting:(

kan aldrig förlåta det och det har suttit i mig som betong i hjärtat att du ens kunde säga så....jävla skit nu kommer tårarna ...minns hur bra vi hade det i början....men det är över nu...long time:(

 

Önskar dig all lycka i livet, att du lyckas med det du strävar efter och kan lämna "det smutsiga" i ditt liv och istället blicka framåt med positiv inställning och att du finner drömmar i livet som du kan längta efter och sträva efter att uppnå istället för att kasta bort ditt liv s om du gör just nu:(

 

Jag har försökt....kämpat och försökt förbise mycket...men jag KAN INTE leva med någon som bara är med mig för att själv kunna dra nytta av det:(

 

Jag slutar mitt "jobb" på LFV för nya utmaningar och kommer inte att vara i stan mycket alls framöver heller...och du har fått ett jobb....det blev ett problem för dig:( Att jag inte alltid fanns tillgänglig när DU krävde det....men JAG DÅ? jag har med "jobbat" och de dagar jag väl är hemma måste jag ta hand om tvätt, hund, hem ...allt....det fungerar helt enkelt inte längre...du blir alltid sur då jag inte bara släpper ALLT MITT och låter skiten ligga för att istället vara med dig...

 

Det finns ingen empati...ingen förståelse...och det har jag försökt kämpa med att acceptera att du ÄR sån....men jag klarar det inte längre...jag ÄR en känslig männniska...man kan inte bara TA man måste kunna GE också....men inte ens de pengar du är skyldig mig kommer jag nånsin få tillbaka...efter allt jag gjort för dig...tom. då jag ville vara med och begrava en gammal vän som lämnat oss blev det ett problem för dig...så jag gick aldrig dit...den dagen kommer ALDRIG tillbaka, min chans att ta farväl av honom är förbi!!!

 

 

Jag önskar och hoppas du finner frid i livet......<3