I går jobbade jag helg för första gången sen innan jag var sjukskriven ....alltså första gången sedan typ 2006.
tyvärr ska jag jobba i kväll oxå:(
Nya chefens schema suger...det är inget roligt alls faktiskt men det är väl bara att finna sig i det.
Jag fick även skriva på min uppsägning som kommer ske den 3 oktober 2010.
Har jobbat på Statoil sedan 050420 så det känns lite konstigt ändå.

Han har satt att vi bara får betalt till 24.10 när vi stänger...24.16 låste jag dörren och hade då struntat i massa saker för att hinna...men vill han ha det så ...då är det så!
Samma sak på morgonen...istället för en halvtimme har vi nu 17 minuter på oss innan öppning som vi får betalt. Observera att vi då har korv som tar 36 minuter att ens bli klar efter att stekbordet dessutom blivit varmt.

Längtar efter någo nytt, något fräscht, något som lyfter upp mig i mitt liv igen...jag har sökt en del jobb. Vill särskillt ha 2 av dom, men antagligen får jag inte det:( Lika bra att ha en sådan inställning så blir man kanske inte lika besviken när det vanliga opersonliga mailet kommer om att tjänsten gått till annan sökande:(

Har varit så in i helvete nere sista dagarna...hela allmäntillståndet sjunker mer och mer och i förrgår tryckte jag i mig FYRA xanor på en gång och var sedan helt väck.
Hade sällskap här och den personen har berättat att jag var uppe å snurrade omkring på natten, men jag minns inte mycket. har inte tagit piller så på väldigt väldigt länge. Och jag ringde även psyk jouren på kvällen...det har jag heller inte gjort på galet länge.
Ibland vill jag bara lägga in mig, slippa allt, men vet att jag då kommer få se människor som är betydligt längre ner i samhälls stegen än jag själv och jag mår inget bra av att ha såna omkring mig, jag vet ju det!
Men flera gånger varje dag slår tanken mig att det skulle vara så jävla enkelt att bara ge upp och skita i allt...anledningen att jag klamrar mig kvar vid livet är min familj!!!
Jag skulle oerhört lätt kunna ta en bråkdel av mina piller å somna för att aldrig mera vakna...det är det farliga med borderline...på ytan kan vi verka hur lugna och vanliga som helst, medan man i själva verket är en tickande självmordsbomb.


Jag ska pröva att släppa på min blogg igen utan lösenord och se vad som händer...om familjen skärblacka har något att yttra så kan dom komma direkt till mig...!!!:D

Har vaknat flera gånger i natt...dels av att några som står mig nära bråkat i fyllan.:(
Det känns så onödigt...såna bråk har jag inte haft med någon på år, jag kan faktiskt inte minnas när det ar sist:(
tycker det är så tråkigt och man blir påverkad och ledsen av det själv för dom passar så bra ihop, men något är inte rätt...jag tror dom kanske skulle prata med någon bara för att ventilera sig lite...det är nog viktigt i alla förhållanden tror jag.

Nästa helg kommer min Malin att flytta hem igen. Jag har väntat på det i flera år och jag minns hur jäla ledsen jag var då hon flyttade till kristianstad för 2 år sedan:( Hon var i princip den bästa vän jag hade här och så försvann hon ...:(

nu säger folk till mig att jag isolerar mig...och det stämmer...jag jobbar och går hem och gör inte någo speciellt...det ska göras en utredning på mig...en omfattande sådan, men det är lång väntetid...uppemot 2 år. Man kan ju undra varför dom inte kan peta in mig före i kln då jag ju faktiskt väntat i 12 år och inte fåt en utredning eller riktig diagnos förutom borderline på alla år.

Jag har blivit kär i Bruno Mars och traskade omkring i midsommar och sjöng på låten "billionre" hela midsommaren och jag gör det fortfarande faktiskt. Den stämmer ganska bra på mig faktiskt....Bruno Mars är så jävla snygg...så jag tror jag ska lägga in en video med honom här...kolla nu

Bruno Mars är alltså killen i haten för dom som inte har en blekaste om det!

Nääh mina kära, nu har jag skrivit av mig det värsta för tillfället...så jag ska nog lägga mig en stund igen...kram kram