Jag som var så glad och pigg innan jul...allt är som bortblåst!!!
Ångesten sitter som fastnaglad i mig och och det känns som maskar som krälar i min kropp:(

ingenting är kul...i dag kom jag i alla fall ur sängen och åkte med syster å hennes man å cachade lite...det var ok...men så jädra kallt så man höll på att stryka med för det ju typ:(

Nu är jag hemma igen...efter att ha fått lite mat hos mamma och pappa och ha sovit på deras soffa lite.
Jag har i alla falll fått i mig regelbundet med mat i dag...=)
I morgon ska jag reda i vart jag ska vända mig för att kolla upp näringsbristen eftersom jag är opad på Danderyd och inte remitterad till Norrköping ännu verkar det som. Men jag borde kanske träffa någon i Norrköping ju...men jag ringer min dietist och kollar vad hon tror blir bäst...

Är nedstämd....håglös...ledsen....trött hela tiden...inte bara för maten ...annat skit med...man får fan aldrig vara glad...när ska JAG få det liv som är värt att leva som man strävar efter i DBTn??????

Ibland när jag mår så här tänker jag på att ge upp igen...känner mig så jävla ensam också!!!

Om man egentligen inte vill leva...varför måste man då det?????
Törs knappt nämna det men jag ska se om man kan förlänga sjukskrivningen med 2 veckor eller så...och det är inte för jag e lat...för jag hatade att gå hemma i början av sjukskrivningen...men nu känner jag att jag behöver komma på fötter med allt igen...får se vad läkaren säger om näringen och vätska å allt.....:(

Äh inte ens sitta vid datorn e nå kul....jag hatar allt:(