Har varit och tagit bort två födelsemärken...var förändringar i dom...en på magen och en på höften. Jag hade faktiskt inte ens en  aning om att det var såna vanliga svarta som är de som kan bli farligast:S
Men läkaren såg förändringar i dom...så då tänkte jag att jag tar bort dom...kanske kan vara värt ärren. Och vad spelar det för roll när jag ändå har 7 små ärr på magen innan...???
Jag blir bara prickig som en leopardhona...jag undrar om jag kommer kunna springa lika fort när det är läkt???

Känner mig lost in space...för mycket känslor, för mycket tankar...mer än vanligt...jag kommer såra någon...jag vill inte det för personen har stått upp och funnit sför mig då jag mått riktigt jävla pisskasst...kommit med buss då jag legat på badrumsgolvet och vråltjutit och inte orkat resa mig...!!!
Men det funkar inte längre...man kan inte hålla på i evighet...ingen mår bra av det!
Min granne fick mig att börja fundera...hon sa att jag skadar personen mer som det är nu...och det är nog faktiskt så...vi måste nog släppa varandra helt för att inte hålla på som vi gör och vi kan verkligen inte involvera oss med varandra på det sätt vi varit förr...jag tycker ju synd om honom...varför? han är en vuxen man:(
Gör faktiskt riktigt jävla ont...men jag blir bara arg på honom hela tiden i frustrationen att inte nå ända fram i alla fall...vad gör man när man känner att man måste såra någon fast egentligen inte vill?:(
Jag känner mig stessad...stressad av hela jävla livet...av han å han å henne...å honom!
Och då min telefon ringer okontrollerat en...två....18....25....35 gånger....mer....under några timmars tid ifall jag inte svarar så känner jag att nej jag känner mig faktisktk FÄNGSLAD!!!
Ser ett kontrollbehov som skrämmer mig och som jag sett hos någon förut...nu har det ökat...jag är fast...inlåst ...kommer inte ut och kan inte andas!!!
Jag har ärligt talat behövt honom och han har hållit mig uppe många gånger och jag har nog hållit honom uppe, men han har oxå svikit mig alldeles för många gånger genom att skita i vad jag säger och inte respektera mig:(
 Nu mår jag så mycket bättre än jag någonsin tidigare gjort och har på något sätt klättrat förbi honom på stegen......jag tror på min kontakt, att jag klättrat förbi och blir mest frustrerad och arg på personer som fortfarande mår sämre än mig och som desperat klamrar sig fast vid mig och försöker hindra mig från att fortsätta klättra...det SKADAR MIG, det skadar andra...finns möjligheten att ändå finnas i varandras liv så är det hellt fantastiskt men jag tror inte det är möjligt just nu eftersom han klamrar sig fast vid tryggheten av min gestalt....precis så som jag brukade göra....
FAN!!! KAN INGEN BARA HJÄLPA MIG?????
JAG VILL INTE SKADA HONOM....VILL INTE SKADA NÅGON...MEN HAN HINDRAR MIG ATT TA MIG DIT JAG VILL OCH MÅSTE!


Nu är mina pigment i alla fall skickade på analys och jag mest blodig både på utsidan...men mest på insidan...det är lixom bitterljuvt eftersom det är så mycket blandade känslor just nu:(
Fega Frida får direkt tankarna att varför inte bara ta en intox å skita i allt?!
Kan sätta något om att mina prover visar på cancer...jag har bara haft den känslan jävligt länge...att jag kommer få hudcancer...långt innan jag tänkte på dessa prickar eller nåt alls....OM äh....det är kanske inte så...men OM det är så...då tror jag inte jag vill behandlas...jag vill nog låta livet sakta rinna bort....minns för 3 år sedan då man satt å ÖNSKADE att man skulle få en dödlig sjukdom...GRYMT:S
Kan inte sitta å säga att jag verkligen VILL dö idag...men händer det så händer det och det skulle inte förvåna mig om det sker eftersom allt annat faktiskt går väldigt bra...och det har det aldrig tidigare gjort för länge:(

I går var det årsstämma på bostadsföreningen...om några år kommer nya dörrar med tidningsfack....kortlås, och postfack istället. Även bokningssystem till tvätt, bastu mm via internet....om man bor kvar då...det märks...
det var kul i alla fall...kände mig lite vuxen en stund...ordföranden i föreningen stötte friskt på mig efter några glas och jag träffade Jussi som jag inte sett på något år...han kände verkligen inte igen mig först...det känns så konstigt....sen visste typ alla 99 personerna som var där från oss att jag opererat mig...weeeiiiirrrrdddooooo!!!!! skrämmande!


Nu ska jag sluta snacka skit om sånt ni ändå inte e intresserade av å packa lite till kulla....ska dit å julstäda åt familjen som inte pallar de;)

Äh...fuckfuckfuck....vill inte lägga ut de här inlägget men ja gör de i alla fall å skiter i att nånsin kolla på de igen....fuck you blogg!!!