Tårarna fortsätter att komma...

...känner mig totalt värdelös, oönskad och bara till problem!!!

Det otäcka är att jag känner hur jag glider längre och längre ner i hålet igen...det jävla hål som jag krigat emot hela mitt liv men som jag sedan 2014 trodde jag lämnat för gott. Nu är jag här och vacklar på kanten, och det blir oftare och oftare ju mer dagarna går...idag skulle enligt planen kunnat bli en rätt bra dag...men nu skiter jag i det! Lagt mig på soffan å fyllt kroppen med en mix av atarax o oxynorm. Känner värmen som sprider sig upp mot huvudet och lugnet komma.

Har kontaktat psykiatrin mycket sista tiden och ska på min begäran dit i morgon. Igår sa jag till min kontakt att nu börjar jag bli rädd för mig själv...den ilska jag bär på och oförmågan att klara att stå emot raseriutbrotten som slår till som en blixt från klar himmel! 

Trött på livet, trött på allt som händer, trött på att hela tiden bli undanskuffad och känna att jag inte är bra nog!

 

I morse ringde min morfar till mamma och hon sa att det var som om han gjorde ett avslut. Jag tror och har en känsla av att han kommer lämna oss inom max. Några veckor. 

 

Nu har oxynormen börjat verka, men känner mig otäckt ångestfylld ändå...annorlunda! 

 

Jag känner mig så jävla likgiltig allting just nu...och de som faktiskt får mig att ens kämpa är Mange och Bobby!

Jag ska snart gifta mig med mannen i mitt liv och det känns underbart. ..jag längtar verkligen...men senaste tiden känns som allt annat överskuggar bröllopet och glädjen har börjat försvinna. Kunde lika gärna bara gjort de på kommun i jeans, m bara 2 vittnen å sen åkt hem å käkat makaroner!!!

När jag försöker förklara saker jag tänker och känner så är det som att jag suddig får ur mig så att de omkring gört år vad det är jag försöker säga, hur jag tänker om nåt, att jag är rädd,  ledsen, stressad och ofta känner mig utanför. Det sistnämnda har jag ju alltid brottats med men har blivit mycket värre senaste månaderna igen.  Känner suget efter rakbladet men samtidigt tycker jag det ligger bra där det ligger. 

Drar täcket över huvudet igen!