Dagen efter...Känslorna är många!

Ledsenhet, oro, längtan, ilska, lättnad, skuld, saknad, bitterhet...Mika kommer alltid att ha en egen plats i mitt <3, men han vet så väl att vi inte kunde fortsätta som vi gjorde -vi kunde inte ge varandra någonting mera:(

 

Ju längre tiden gick ju mer kände jag att jag sögs ur och tömdes på energi...alla dessa måsten...att vara tvungen att följa hans schema för hur han kunde och ville träffas..:( Att prata med en mur som aldrig lyssnade utan kom med nåt helt annat mitt i en mening då jag pratade om någonting som för MIG kansle var viktigt att få prata om:( Att han aldrig  mindes varken vad man sagt, vad han sagt:(
 Det är brist på uppmärksamhet:( Jag har själv erfarit det ...men det blev mycket bättre då jag började ADHD-medicineras. Men förut kunde folk prata med mig och jag insåg att jag stod och nickade åt en person som berättade om något som hänt just den personen som den ville berätta och jag stod och lyssnade, men hörde egentligen inte vad som sades, kunde inte ta in, var som en vägg emellan oss och som om jag inte förstod språket:(

 

På tisdag ska jag å kolla på ett jobb, annars funderar jag på att ta och dra till Norge i alla fall! Jag har ingenting kvar här!

Sälja lägenheten, ta Bobby och dra...!

 

Har lite reseerbjudanden jag fått av vänner som anser att jag behöver komma bort och som vill ha mig med som sällskap på resan.

 

Ett är till min favoritö i Thailand Koh Samui och -Lamai

Får flyg t.o.r. samt en egen bungalow för mig själv betald. kommer mest vara för mig själv, det enda är att vännen och jag kommer äta ihop emellanåt på kvällarna.

 

Ett annat erbjudande även det till Samui, i nuläget är det erbjudet åtminstone 5.000 kr av resan betald.

 

Men så har jag ju Jamaica med.....Vi får se vad som kommer ske, men något av det kommer det att bli i alla fall. Jag behöver komma bort, hitta min karma igen, börja bygga upp mig igen på nytt...bli stark och lycklig att leva ensam för det är vad jag vill nu!

Känner mig matt...jag vill inte hålla på å bråka med mika:( Men han gjorde klart för mig väldigt tidigt att sina ex...dom ska man HATA, så bara är det! Och ha kontakt med ett ex, nä det är inte allt tänkbart.

Känns förjävligt detta och jag ÄR jävligt ledsen...antagligen tror han att jag är en känslokall idiot som bara kastat bort honom, så är det inte...det gör ont även för mig. Jag hade önskat att det funkat, men det suger för mycket energi. han har hetsat på mig så mycket om allting hela tiden att jag bara inte ORKAR mer...det har sagt stopp och det är inget jag aktivt valt, min kropp och mitt huvud har bara sagt stopp Frida det räcker. Med alla dessa stressande krav så går du sönder!

 

Mika är en jättefin kille, men det känns som om han är "förstörd" på så många sätt och tyvärr är han inte bara 8 år yngre än mig, han ÄR rätt omogen:( Man märker att han nästan alltid handlar i impuls och att vårat förhållande påminde mycket om hur ett förhållande man hade i 20-25 års åldern såg ut. Och jag KAN INTE ....KAN INTE leva med någon som inte alls är på samma plan som jag själv på något sätt. Även om viljan kanske funnits!

 

Minns alla sjuka grejer vi gjort och framför allt den natt vi bara låg och asgarvade åt ingenting och ingen av oss kunde sluta:D *MINNEN*

 

Önskar Mika allt gott i livet och att han får bli lycklig!