I dag vaknade jag precis som natten varit....med smärta i varenda liten del av min kropp, ni vet sådär ont som man har vid en riiiiktig feber eller influensa. Fick en tid hos min läkare på jouren klockan 9 men höll knappt på att ta mig dit...så jävla YR som jag var...när jag kom dit så höll jag på att svimma och fick ligga inbullad i en stor filt på ett rum. Läkaren var 1 timme å 20 min sen dessutom å jag höll på å dö tusan...:S Visade sig i alla fall vara virus och att jag som på frågan om jag hade/haft feber och svarat nej hade 39 grader:S Fick oxå en kur igen för UVI lika bra ta allt på en gång lixom så kan vi vara friska och pigga sen ..kanske...

 

Jossen var hemma med M och då jag till slut stapplade hem och in från bilen så hämtade jag bara Joey och vi gick ut på baksidan och kissade och han var i skogen och luktade på buskarna lite...sen sprang han ca 50 meter tillbaka till mig och började sedan hosta jättemycket...:(

När  vi kommer på gården stannar han upp och hostar massor och så ser jag lixom i slowmotion hur benen viker sig under honom och han faller ner på marken och krampar och sprattlar med benen. Jag SLET upp honom nästan innan han slog i backen och skakade om honom lite...kollade så han åtminstone andades för han var ganska livlös i kroppen. Det gjorde han i alla fall så jag skyndade mig in med honom och kastade av mig kläderna på golvet och satt med min lilla kille i famnen en stund. Sedan fick jag i honom lite leverpastej då han blivit lite mer stabil så han fick i sig sina mediciner med. Och jag pratade sedan med Valla men Björn satt i möte och de skulle be honom ringa upp mig direkt. Han ringde bara 10 minuter senare och frågade vad det var som hände hos oss:( Berättade och han hörde ju Joey sura till då jag kollade om tandköttet var blekt på honom så vi konstaterade båda två att han ju verkade rätt ok just då i alla fall=) Björn skulle in och opa ett knä men skulle ringa tillbaka senare för att få en status på Joey. Han ringde vid 16-tiden och då hade Joey både varit ute på en jättekort promenad och satt i sig en stor portion med köttfärssås och spagetti:D Nu har han fått sin kvällsmedicin med och sover igen...M sa saker mitt i turbulensen som fick mig SKITLEDSEN...fattar inte hur man kan säga nåt sånt:( Han VET att JOEY ÄR MITT ALLT!!!

Nu hoppas i alla fall vi tillsammans med Björn att detta var "en gång -är ingen gång" och inte blir återkommande...dock vet jag att Joeys gudmor H´s mammas voffe Tottis fick samma problem på slutet!:(

I morgon är Björn på annat håll än på Valla, men om det händer något så ska jag ringa direkt så kommer de kalla in  honom för Joeys skull...känns så himla bra att dom i alla fall finns där!

 

Nu har Jossen i alla fall lekt, ätit lite mer, kvällskissat och strax ska jag stoppa om honom filten...och mig själv med för den delen...känner mig ganska skaplig ändå trots allt, tog en bibba piller då jag kom från sjukan som sänkte febern.

Jag kan inte leva utan min JOEY <3 ATT FOLK INTE SKA KUNNA FATTA DET?:(

 

 

Bevisen har förresten anlänt mot MPS...och mer och mer hopar sig...! Men just nu kan jag inte bry mig MINDRE!!!

 

UTAN DIG ÄR JAG INGENTING!