Sitter i Haga, har städat lite...varit på långis med Jossen, tänkte diska lite...hemmafru?;)
Ska dra hem i morrn, måste det. Börjar få ångest att jag aldrig är hemma, men samtidigt är jag förvånad över mig själv att jag inte har mer ångest över att vara i stan mesta tiden just nu. I går kom "K" över och fikade och snackade några timmar...hon gör mig alltid GLAD...Jag litar på henne och hoppas att hon är en sådan vän som jag tror att hon är!!! Men jag har svårt att lita på folk, men det är MITT problem och ansvar som BARA JAG kan jobba på...=)
VÄNTAR på ågon som jobbar just nu...någon jag bryr mig om VÄLDIGT, VÄLDIGT MYCKET! Någon som inte alls var tanken skulle komma i min väg, men som PLÖTSLIGT bara fanns där framför mig och det känns att det liksom inte var meningen att jag ens skulle försöka ta mig förbi honom! Hela mitt liv har stannat upp, skrämmande men sant! Känner att jag "försummar" mitt eget liv lite just nu, som om jag har lagt det på hyllan i viloläge...PAUSAT allting! Har KÄMPAT SOM ETT SVIN för att tam ig upp till den jag är idag genom åren och bara senaste halvåret då jag slitit med att bli fri från alla mediciner jag stått på...MY GOD:( Börjat få in rutiner, vanor, saker att fungera hemma igen och så kommer en människa in i livet som gör att man plötsligt stoppar upp ALLTING...det är jävligt skrämmande. Jag måste plocka tillbaka mig själv. Kliva in på rätt spår igen för att inte tappa allt jag byggt upp bara senaste månaderna. INGET DRASTISKT...MEN måste prioritera ÄVEN MIG SJÄLV och acceptera min situation att jag inte kanske bara kan släppa ALLT ...INTE NU, Rutiner ÄR viktiga för mig....det vet nog alla vid det här laget! MEN jag känner mig LUGN med "M" Jaaa, jag tar Xanor nästan dagligen fortfarande, ordinerad det...men det har jag stått på en längre tid nu och jag har blivit mer lugn och samlad sen jag träffade "M".
SKITSKRAJ är jag...ska inte ljuga om det! Vill inte bli bränd ...alla vet att det kan kosta mig mitt liv...det var på håret förra gången.
Därför har jag VALT att leva ensam med min älskade JOEY<3 flera år och planerat att fortsätta på egen hand...så det här känns helt nytt, konstigt, skrämmande för mig! Han är "yngre" Vad händer om han tröttnar...om förväntningarna på mig blir för höga mot vad jag kan leva upp till?
Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut så länge det ska levas...2 varianter finns dock nu ...skulle kunna fortsätta mitt liv ensam, dra ut i världen den dagen min älskade Joey, mitt ALLT JAG LEVER FÖR inte orkar följa min väg längre...MIN plan har varit att följa med honom...jag är osäker...klarar han sig UTAN MIG på "regnbågsbron" tills jag kommer efter om jag väntar kvar här ett tag till??? :(
Livet kommer svaja det vet vi alla, men just nu är jag på G. Med MPS, och Fialotta och jag har insett att vi gått samma kurs i tvätt av oljeskadade fåglar och kämpar för våra vilda djur som behöver vår hjälp. Vi är otroligt LIKA...så lika intressen...känner igen så MYCKET i henne från mig själv!
Nu drar vi i alla fall igång "viltrehab" här i Östergötland, vilket jag ju strävat efter ett par år på egen hand. Måste dock ta det varligt så jag inte kastar mig in i för mycket på en gång. Ska börja rehabträna inom kort med...väääldigt försiktigt, men det känns ändå bra:) Är sjukskriven januari ut iaf.
Sen detta mitt i allt, som fått min vardag att stanna upp helt och hållet...!
Tycker om "M" väldigt mycket...känns nästan som jag bor i stan emellanåt och Haga har ju alltid varit "hemma" för mig=) Tänker en del på mina kusiner som ju finns sjukt nära mig här men som jag inte ens kontaktat...men jag vet inte...känns inte som dom är så intresserade just nu :(
Har varit mer rastlös sista 3 dagarna nu igen...med mer ångest:( Blir Benzo och jag har sedan en tid åter igen börjat äta rätt dåligt igen...börjar känna lite SMÅTT hur underhudsfettet börjar minska framför allt på armarna igen...får se var detta slutar denna gång.
Mitt läkarbesök på NP häromdagen sa vi att jag nu då jag är i princip medicinfri skulle testa Ritalin 20mg 1-3 ggr/dag för att se vilken effekt den skulle ge nu...efter EN tablett blev jag helt cepe...RASTLÖSHETEN var HEMSK:( Varpå min mamma sa att hon inte tror jag ska ha Ritalin, neeeh det kände jag med...det är sedan dess jag nu varit lite mer stressad, trots att det går ur kroppen väldigt fort.
OJ Vilket TRÅKIGT inlägg det blev idag:S ÄH! Skitsamma...huvudsaken är ju att mina tankar får komma ut...det är ju därför jag har bloggen. Att det sedan lett till att jag har ett litet harem som följer alla mina ord gör mig faktiskt GLAD...vet att mitt "öppna sätt att skriva på" ger respons...läsare reagerar positivt på det hela tiden. Förhoppningsvis kan andra även SE att man KAN ta sig upp ur det allra mörkaste, klibbiga skitiga, stinkande hål...kommer säkert trilla ner mer eller mindre igen..."LIVET" Men jag har fått en helt annan syn på mycket i mitt liv...på VARFÖR saker är som de är och varför de händer...
Usch DJUPT:(
I morrn hoppas jag mitt internet kan få fart igen hemma då jag kommer hem...det är ju lixom si och så med det...det är förjävligt...*SUCK*
