"KATE"

   2012-06-27 - 09:25:55
 
 
Allt började med en slump där jag i en FB grupp såg en tjej som sålde så fina jeansklänningar i norrköping. Några dagar senare lyckades jag få denna underbara kvinna ut ur sitt hem i bara pyamas och möta upp mig på en P-plats till en större butik. köpte klänningarna, de var verkligen superfina, vi hann småprata litegrann...och jag var sedan tvungen att dra vidare till nästa möte.
Jag kunde dock inte släppa denna tjej ur tankarna det hade med RIKTIGT FETA VERSALER sagt  !!!
Jag har lärt mig bli en ganska bra människokännare genom åren och alla nitar jag gått på i mina relationer av olika karaktärer, och jag kände att den här tjejen hade något alldeles speciellt...hon kändes ÄKTA och gav mig intrycket att vara oerhört lik mig själv, veta vad livet handlar om, och jaaaaa...! jag vet inte men jag kunde inte sluta tänka på vårt möte. Vi började hålla kontakten via FB, mail och mess men sedan blev jag ju så jävla kass att jag inte orkade bry mig om ens min gosesäl Arne-Maria här hemma i sängen:S men jag kände att "Kate" ändå fanns där bakom min rygg...! Det finns en familj som jag känner samma sak för, men som jag bor närmare och har många års kontakt med bakom mig....de bor alldeles nära mig och "K och N" vet hur kämpigt livet kan vara...och K har ringt då det varit riktigt jävligt och faktiskt fått mig att må mycket bättre...jag vet att de finns där...och jag finns för dom med...! MÄNNISKOR SOM FÖRSTÅR MIG FÖR DEN JAG ÄR, och som jag själv känner väldigt mycket för som denna härliga familj är sådant som får mig att se en strimma av hopp ibland då det är som mörkast. Jag vet att de finns några minuter bort om jag behöver dom...och jag HOPPAS INNERLIGT att de inser på allvar att det är ÖMSESIDIGT!!! Något jag ju trots allt fått med mig under resans gång är att jag blivit en jävel på att hålla de jag bryr mig om flytande och PEPPA dom och få dom att ORKA KÄMPA EN DAG TILL, EN MINUT, EN SEKUND...!!! Att kunna hjälpa någon annan med mina egna erfarenheter som varit nästintill outhärdliga väldigt ofta livet igenom känns nu inte bara tragiskt, utan även STORT OCH VIKTIGT! och jag VET att de vänner som låtit mig komma in genom muren och lyssnat på mig och försökt ta till sig när jag försökt hjälpa dom...dom UPPSKATTAR det väldigt mycket!
 
Tänker mer och mer på mitt eget sk. sketna liv och varför jag inte gjort någe vettigt av det!:( De saker jag alltid varit intresserad av och haft i speciella fack i mitt hjärta är Urban exploring (övergivna platser att utforska), djur, medicin/läkar-vetenskap, och drömmen sedan 1997 att bli guldsmed...Idag har jag reumatism och har ont även i fingrar sedan drygt ett år tillbaka. Innan dess satt det inte i händerna på samma sätt, utan mer i handlederna. insett att jag antagligen inte kommer kunna satsa på smidet i sådan utsträckning att jag kommer kunna driva ett eget företag och arbeta på det på heltid som jag alltid drömt om.
MEN nu har jag mitt eget varumärke 9mile design® och jag kommer alltid fortsätta med mitt skapande, registrera firma och se hur långt jag kan driva det (om jag lever så pass länge), och i så fall även utbilda mig, men antagligen kommer jag att göra det i utlandet. jag vet inte varför, men jag har fått ett sådant sug efter att just DET ÄR MIN RÄTTA VÄG till mitt mål som smyckes designer.
 
MEN (igen:P) Känner jag en allt tyngre sorg som ökar hela tiden över att jag inte var kapabel att orka studera vidare på allvar redan efter gymnasiet. 2009 till till Säter och utbildning till mentalskötare. Men då jag fortfarande själv hade pågående DBT behandling då så var de rädda att jag skulle stjälpa mig själv, men de VILLE verkligen jag skulle söka ett år senare då de var överrens om att jag hade GRYMMA MERITER somman inte kan läsa sig till på något vis som var otroliga! ...sökte dock inte igen....:S
Idag känner jag mer och mer att jag var totalt dum i huvudet som inte satsade på att bli LÄKARE...jag har alltid varit intresserad av medicin/fakta program ända sedan liten och tycker mediciner, behandlingar, forskning och vård är intressant som attan. med facit i handen och med min funktionsnedsättning så är det dock inte så konstigt att jag känt att jag inte pallat genom åren som gått med tanke på att grundskolan var PISSJOBBIG bara den:( och ingen såg mig och mina svårigheter jag faktiskt hade/(har) under den perioden av mitt liv.
Idag när jag sitter och kollar på trauma/akut/sjukhus-blabla...program på tv så är det så himla skoj, för jag kläcker ofta ur mig -Ameeeeehn....det e ju LJUMSKBRÅCK den dära snubben har...långt innan man får veta i programmet att jag faktiskt ställt rätt diagnos via tv-rutan åter igen;)
 
Jag fungerar ofta lite som min omgivnings egen FASS:P och vet mycket om hela den biten...får agera (sjukvårdsrådgivningen) rätt ofta HAHAHAHA;)
 
Nåja....Åter till min "KATE" känner att detta kan vara början på en helt ny del av mitt liv...och hoppas att vi kan finna varandra på ett djupt plan i framtiden!
 
midsommar förresten....var i stugan...grejade, donade, käkade, LÖSTE LITE, LITE KORSORD:O FATTA!!! Jag har trappat ner ALLA mina mediciner på egen hand och kan nu kolla på TV, bläddra i tidningar, TÄNKA KLARARE mm...dock sover jag lite sämre, är tröttare etc. men allt sker inte över en natt! =D
 
Lite bilder från midsommar mm...
 

Kommentarer
syrran*

Lilla Frida...minns så väl när du jag kom med klänningarna...du såg så lycklig ut..och snygg...vi pratade om vikt(hur fan vi nu kom in på det)ha ha...det var som vi hade känt varandra i 20 år....vad konstigt!
Nu har det gått ett tag,det har varit mellanrum..tråkigt...men NU kanske vi börjar närma oss varandra så som det var meningen...
jag finns här,trots mina konstiga/impulsiva beslut...du lär att känna mig...jobbar på det!
Mitt hjärta tog du,så detta kan vi inte släppa???
Love and Peace sistah...

Svar: Aaah det intrycket var lite detsamma som då jag träffade din bror...fast på ett annat sätt....det MÅSE ju vara något speciellt!!! Tänker ofta på det mitt <3 :D
ninemile

2012-11-02 - 20:46:55

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0