Mycket har skett på de få dagar som gått sedan jag skrev sist...det är nog därför jag inte orkat skriva direkt heller...många intryck, känslor och tankar har passerat och sitter fortfarande kvar i min kropp.

I onsdags låg jag i mamma å pappas hammock efter att ha varit på möte med soc. för att se vad Finspångs kommun kan erbjuda mig....dvs. INGENTING!!! Helt sjukt!!! men också helt sant!!! Hade inga större förhoppningar på mötet då jag kom dit, och inte Joey heller sa han, men trodde det skulle vara bättre än så här i alla fall...det jävla liv jag tvingats ta mig igenom själv utan att kommunen ens hade resurserna att se att jag behövde extra stöd i skolan etc....fy fan rent ut sagt!!!

När jag i alla fall låg i hammocken så började brandbilar tuta och det var fler som kom...det blev mer trafik nere på den annars lugna gatan och pappa sa att det verkar som om någon hänt eftersom det var sån rush på något sätt och sedan alla sirenerna. jaja saa vi det är väl tåget som krockat igen eller så...vi åkte för att handla på Viberga lite jag å mamma och vi undrade vad det var frågan om...då ser vi den svarta röken som väller fram från SAPA Profiler. Oouuuff SHIIIIT! Stannade till och knäppte några bilder och svor över att jag inte hade min systemkamera med mig.
...framför våra ögon gick SAPA profiler rätt upp i rök ordagrannt...!

Röken syntes väl över hela Finspång (Vibergas parkering) vilket förklarade varför alla var ute och åkte för att se vad som hänt...


(Skutenbron)


Innan kommmunmötet ringde en man från AMS i norrköping.
Jag träffade min egen handläggare här i Finspång i måndags och då blev allt äntligen klart för min kodning hos dom pga. min funktionsnedsättning. Hon hade skickat förslag på mig till en arbetsgivare som ville ha personer med lönebidrag alltså såna som jag själv nu då...och mannen som ringde mig jobbar med rehab. inom AMS. Han sa att arbetsgivaren vill träffa mig i morgon (torsdag) och att de redan träffat 5 personer, men att de satt mig som prio 1 på den här tjänsten. Jag kom dit och mannen från AMS var där med.
Det hela resulterade i att jag gick därifrån med en start på praktik/arbetsträning från och med måndag...:S :)
Efter en månad blir det riktig anställning av det! Jag ska köra cateringbil till företag, samt packa mat för transport, jobba i serveringen på restaurangen och allt som hör till.
Arbetsgivaren är van vid människor med lönebidrag liksom dess olika svårigheter i livet. Dom är väldigt öppna, lyhörda och angelägna att de som jobbar för dom mår bra. Om man har en dålig dag så ska man prata med dom, en öppen konversation är jätteviktig så att man ska kunna må bra på jobbet och allt ska bli bra för alla anser dom. Om man hamnar i en svacka så vill dom försöka dra upp en och pusha på en så att man tar sig igenom det och med det även ge enklare arbetsuppgifter. Att stå och snacka med disken en dagkrävs det inte de allra största leendena för:)

Eftersom Joey inte klarar att vara ensam så ringde han även runt och frågade sen sin personal hur dom gör med sina hundar och om någon kände någon som Joey kan vara hos...sååå snälla=)
Frun i företaget som jobbar där har jobbat inom psykiatrin tidigare...alltså detta är grymt!!=)
Dessutom är det mat på jobbet. frukost och sedan lunchen som man äter alla tillsammans...hehe PERFEKT för mig eftersom jag äter så dåligt och inte lagar mat och verkligen behöver detta!!! =)

Lönen var även den bättre än vad både AMS och jag trodde faktiskt...!!!
Att börja med så kort varsel gör att jag får ångest...jag brukar må bättre med en lite längre startbana....! Men bossarna åker på semester hem till Grekland på tisdag så jag behövs omgående=)
Det löser sig alltid!!!

OCH VET NI VAD??? Jag kan registrera min firma och börja med silvret på riktigt!!!

Nu har Joey och jag varit ute och gått och sen ska vi träffa catharina!
 Funderar på att städa balkongen sålänge=)
Puss å kram