Jag är bara trött....trött...trött...
Ont i lederna i fingrarna men har nu äntligen  fått lite respons åtminstone från reumatologen.
Har fått nog och nu har de fått skicka min journal till reumatologen på US i Linköping istället för det här är ju dödfött...FIXA MIG....NUUUU!!!:(

Jag får inte jättemycket gjort...och jag äter jättedåligt. Idag har jag varit ganska sänkt precis som i går kväll!
Tänker på alla bilderna på min kraschade hårddisk...:( Tänker på min situation och det FAKTUM att jag har reumatism...det är fortfarande ganska nytt för mig! Fick ju diagnosen för 1-2 år sen:S Har dock aldrig haft såna här problem som jag har nu tidigare:( Varken morfinplåster, Citodon eller Ketoflex gel hjälper:( Konstig känsla för jag är inte den som klagar på fysisk smärta i vanliga fall:( Jag har ju väldigt HÖG smärt-tröskel...det finns egentligen ingen FYSISK smärta och det håller jag fast vid...visst fan det GÖR ont i händerna....ehmm...ah det GÖR DET FAKTISKT!!! MEN Jag skulle ta 100.000 gånger mer fysisk smärta om jag blev garanterad att aldrig mer få känna på den psykiska...som kan slita hela ditt inre i stycken på bara några sekunder, som kan sitta och gnaga på dig innifrån och du kan inte göra dig kvitt den:(
Känner mig just nu rätt så ENSAM :( Har gjort det ett tag...även om jag har MASSA folk omkring miig på jobbet och rent allmänt så känner jag mig på ett sätt ändå alltid ENSAM...Messat en del med "bossen" i kväll=) Jag tänker hela tiden...NÄR kommer det som kommer rasera allt igen...dvs det negativa på jobbet tex....VAD kommer det vara? Men tänk OM det inte kommer att komma?!:S Jag ska inte tänka så...utan leva på en dag i taget...hålla mig flytande...inom kort kommer min omfattande neurologiska utredning sätta igång och efter det resultatet kommer vi se vad jag behöver!
Bara att jag FINNS ...att någon validerar mig genom att bara simpelt säga HEJ!!! Det räcker så sjukt långt...att inte få en mördande blick och höra Hej Lina då han kliver in genom dörren på morgonen...inte ett ord till mig...!!!

Passed life...MEN har insett nu när jag är igång igen hur JÄVLA SKADAD jag faktiskt blivit av den chef jag hade under nästan 6 år! :( Jag förstår verkligen inte hur de som stod bredvid en bakom disken kan stå och bara titta på och inte säga ett ord...? Bara klaga klaga klaga till andra men då det väl gäller vågar INGEN stå för någonting...alla är livrädda att själva få mer skit än de redan får...MEN...JAG stod där...jag tog på mig att gräva upp allt så ni fick ut det dom betalat ut för lite i lön genom åren...Jag försvarade alltid de omkring mig...att få en ny chef som visar sig vara ännu värre (olika sätt) och redan ha en bild av vem Frida är från första sekunden :( Hur fd. chefen påverkat den nya så jävla NEGATIVT att det inte ens är någon idé att försöka kämpa för att visa att jag inte är den person som fd.hefen säger...!!!

Att få höra att du passar inte i den här branchen....!!! (nya chefen)
-ok, jävligt konstigt mannen för jag har jobbat inom service i så många år på olika platser och aldrig har någon varit negativ till mig!!
-DU PASSAR INTE PÅ MIN MACK!!!
-Du kan ta din jävla mack och stoppa upp i röven och ta sen å dra åt HELVETE!!!
*BANG!!!*

Ju mer jag tänker på det, desto mer minns jag...har kvar min lilla rosa bok som jag skrev ner alla detaljer i såsom datum, plats, tid och vem som sa vad till varandra...men hur BEVISAR man något när alla bara är RÄDDA och slickar röven på honom? Det jag spelat in på mobilen i smyg är raderat för alltid med hårddisken:( HELVETE!!!

Nu tänker jag sluta skriva för jag ska försöka sova och jag blir dessutom bara mer uppgiven igen av att tänka på den där jävla misären som är helt OFATTBAR!!!

Har förresten fått en beundrare....nätta 65 år gammal. Fd stammis på Statoil, i lördags då jag skulle iväg med mamma å pappa och satt med Joey under "korkeken" och luktade på öronen så kommer en liten blå bil och stannar...det är HAN!!! Han var typ sur att jag skulle iväg...ville käka och hitta på någe med mig!!!
1.) Jag HATAR oväntade besök...speciellt av folk jag inte länner
2.) Jag är INTE intresserad...
3.) Vad hade han gjort om jag inte suttit ute, utan faktiskt varit hemma? Hade han bara ringt på dörren då? :(
4.) Känner mig hämmad igen:( ser mig alltid om och vågar knappt gå utanför dörren på hemmaplan:(
LÅT MIG VARA!!!
Kan inte alla som inte har annat än PAPP i huvet bara flyga å fara...?!:(

Är ledsen att en (vad kallar man det? bekant?) dricker igen:( Det är tre barn inblandade och den här gången har jag flera gånger varit där och sett det själv igen!!!:( Sett burkarna, suttit där ensam då personen i fråga däckat i soffan! Jag KAN INTE åka dit mera...kan inte ha kontakt....!!! Vill inte se honom DÖ!!!:(

Har någonsin lyssnat på vad jag försökt säga...och jag KAN INTE rädda honom:(
Jag MÅSTE bryta här...Jag mår inte bra av att se honom tyna bort framför mina ögon och se barnen :( FAN:(







Många konstiga känslor som jag inte  trodde jag hade sliter i mig och lever rövare...jag är RÄDD!!!

"Nite nite....let the moon shine so brite"